Anna Järvinen sluter fred med sig själv

Det är ingen slump att Anna Järvinens debutroman för tankarna till en dagbok; hon har skrivit dagbok sedan barnsben.

Men första gången kunde också ha blivit den sista.

När Anna Järvinen, 7 år, efter stor osäkerhet slutligen fått ned en mening skar hon sig på pappret och det kom blod.

Att skriva var uppenbarligen farligt. Men hon lät sig inte avskräckas, utan fortsatte att nedteckna sina tankar, ofta och gärna, i anteckningsböcker och på kvitton. Så farligt var det visst inte.

Nu är hon 50 år och inget har förändrats, det är fortfarande viktigt att sätta ord på saker.

Varför skriver hon?

Frågan är svår, tycker Anna Järvinen. Men kanske för att förstå vad som händer och har hänt.

Monika Fagerholm ringde

Första romanförsöket nämns i boken. Året var 1993 och hon var på väg hem efter ett misslyckande.

– Jag kom i gång riktig bra, men så förstod jag att det krävdes mer än bara en händelse, att det krävdes dramaturgi och sådana saker.

Det blev låttexter i stället, än så länge har det blivit fem album på svenska. Men för några år sedan bestämde sig artisten för att skriva en bok.

– Jag skrev en på både svenska och finska. Det kändes självklart eftersom jag tänker på båda språken.

Men var boken bra nog? Hon tog mod till sig och skickade manuset till en stor finlandssvensk författare – Monika Fagerholm.

– Jag känner inte henne, men har vänner som gör det. Så jag skrev att jag heter si och så och vill du läsa, och det ville hon.

Fagerholm läste och ringde upp. En nervös Anna Järvinen lyssnade noga.

– Hon sade att det fanns mycket i texten, mycket som var intressant. Mer ville hon inte säga, men det räckte för mig.

Anna Järvinen skickade manuset till ett förlag i Finland, de gillade vad de läste men gav bara ut böcker på svenska. Skrev hon något på enbart svenska fick hon höra av sig igen.

– Jag försökte översätta de finska bitarna till svenska, men det tog död på texten och på själva idén.

Några år senare hörde hon av sig på nytt med manuset "Dröm natten till i dag". En roman om Anna, 50 år, men också om Anna, 6 år, Anna, 23 år, och så vidare.

Clownen Manne

Anna Järvinen kom från Finland till Sverige som sexåring med sin mamma och bror, men det dröjde ett år innan hon började tala svenska.

– Jag pratade, men inte svenska och bara hemma. Jag gick på ett svenskt lekis och där sade jag inte ett ord, fast jag fick ändå kompisar.

Hon fick vara i tystnaden, även om hennes mamma var orolig och övervägde att flytta tillbaka till Finland.

Först orden på svenska blev "Jag kommer, jag kommer".

– Jag hade hört Clownen Manne säga det i ett barnprogram – efter det gick proppen ur.

Kvar i Finland var Annas pappa. Jackan som hon har på sig var hans.

– Visst är den fräck? Det är ett så fint skimmer i tyget.

Blyg och svår

Anna Järvinen var sin fars enda dotter, men hon hade många bröder. De var högljudda och hade koll på fotbollslag och i jämförelse framstod hon som blyg.

– Jag var nog en svår nöt för pappa, eftersom jag upplevde mig själv som blyg och svår.

Nyligen gick hennes pappa bort.

– Jag beundrade honom mycket, och var därför också nervös. Jag försökte väl göra mig förtjänt av hans uppmärksamhet. Jag är glad att mina döttrar inte har den relationen till sin pappa.

Avståndet mellan Anna och hennes pappa var geografiskt, men blev med åren även språkligt.

– Pappa var superverbal, men hans svenska var inte så bra. Min finska utvecklades inte alls, annars hade vi kanske kunnat mötas där. Jag skämdes länge över att jag slutade prata finska, men jag har kommit över skammen nu.

Anna Järvinen talar sällan finska med sina två döttrar, men hon har gjort vad hon kan för att föra språket vidare till dem.

– Den ena förstår allt på finska och den andra förstår mer än vad hon egentligen erkänner.

Översätts till finska

Vad handlar då romanen om? I mångt och mycket om samma saker som den här intervjun. Livet har pågått en stund, men pågår fortfarande. Man blir äldre men är ändå densamma, även om man inte är lika snygg som förr, och man tänker inte så sällan på den som man en gång var.

Någon tvåspråkig bok blev det inte. Men "Dröm natten till i dag" översätts nu till finska. Dock inte av Anna Järvinen, utan av en översättare.

– Jag översatte en av mina skivor häromåret. Jag har ett språk, men jag skulle inte klara av det. Jag får acceptera det.