Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Zigeunerweisen - och fiolens häxmästare

Vilken alldeles makalös konsert vi fick uppleva i De Geer på lördagseftermiddagen. Helt oförberedda var vi väl inte eftersom vi tjuvtittat på trettondagens TV-konsert, men ändå!

Kultur och Nöje2007-01-15 06:00
Anna Sköldh
Estradören Roby Lakatos med sin förlängda arm - fiolen - gav en uppvisning i instrumentets brist på begränsningar. Och fanns det sådan så överlistade han dem. För den som föredrar återhållet och finstämt spel så var det här helt enkelt inte rätt konsert. Men om man någon gång ibland kan tänka sig att bara följa med dit tonerna leder en utan att spjärna emot och analysera för mycket, då blev det helt rätt. Det fanns en förväntan i luften redan när orkestern inledde med musik ur Smetanas Brudköpet.
I Ungersk Rapsodi av Liszt sög man ur all must och märg som sig bör med ett oborstat och flödande musikanteri. Träblåset och speciellt klarinetten glittrade. Sedan var det så dags för Lakatos och Lisztes på violin respektive cimbalom (hackbräde). De båda herrarnas förmåga till samspel lyfte hela konserten och deras ordlösa kommunikation blev bara den en upplevelse utöver det vanliga.
I Hubays lilla stycke På Balatonsjöns vågor drag man ut det mesta till ytterligheter och skämdes inte ett dugg för det. Ska det vara ett glissando, så gör man ett glissando - lååångt och uuutdraget. Igenkännandets glädje spred sig under Svit ur Fiddler on the Roof av Jerry Block. David Björkman slet hårt för att få ihop solist och orkester och jag vet inte hur han bar sig åt men det fungerade.
Lakatos sätt att utnyttja rubaton, accelerandon och andra musikaliska finesser skulle kunna få dirigenten att darra på manschetten, men inte Björkman inte. Han fick ihop det, åtminstone för det mesta. Och när det inte fungerade alldeles perfekt så blev det bra ändå. Cimbalom-spel i ett våldsamt tempo fascinerade därtill.
När orkestern spelade På en Persisk Marknad av Ketelbey tänkte jag på Anden, Aladdin och mattan men allra mest på Povel Ramels parodi. Enescos Rumänskt Rapsodi bjöd efter paus på lite andhämtning. Vackert och behagligt med sköna melodier. Ännu vackrare blev det med Tema ur Schindler´s list av John Williams. Här utnyttjade Lakatos alla möljligheter att bred ut de vackra tonerna och de finaste slingorna. Med Attila Csampais lilla stycke över Lakatos familjefader Bilhari tror jag vi fick ett stycke romsk musikhistoria. Ackordväxlingarna mellan dur och moll, tonaliteten, rubateringarna, snabba växlingar i tempi och dynamik - allt fanns med. De hissnande löpningarna tog andan ur publiken och stressade orkestern till stordåd.
Men konsertens huvudnummer var förstås Ungersk dans av Brahms. Oj, oj, oj så det spelades. Ett hiskeligt tempo och synkoper som inte kan ha gått ihop och så cimbalom som ackompanjerade det hela och en orkester där man såg eldsflammor slå upp - då blir man glad! Det var ingen konsert jag var på. Det var en happening! Anna Sköldh
Musik
Norrköpings Symfoniorkester
Dirigent: David Björkman
Solister: Roby Lakatos, violin
Jenö Lisztes cimbalom
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje