Visar vägen in i till framtiden

Det säger museichef Niklas Cserhalmi som ser en stor efterfrågan på visioner om hur vi i framtiden ska leva hållbart. Han konstaterar att marknaden denna gång inte lyckas möta efterfrågan. Varken universiteten, politiken eller myndighetssfären ger några fullödiga framtidsvisioner och FN:s klimatpanel slår fast problem, men ger ingen lösning.

Därför tog Arbetets museum det djärva steget. Utställningen tar vid där långköraren Industriland slutade på 1970-talet. Den tar avstamp i klimathotet och visar möjliga vägar in i framtiden. Hur vi kan bo, arbeta, färdas och konsumera utan att tära alltför mycket på jordens resurser.

– Vår profession är att omvandla stora kunskapsmängder och skapa utställningar som är spännande och förståeliga men fortfarande problematiserande, säger Niklas Cserhalmi.

– Barnfamiljen eller skolklassen kommer hit, ser våra frågor och vi får igång ett samtal. Vi väcker känslor och det tror jag är värt lika mycket som stora textmassor i forskarrapporter.

Arbetets museum har arbetat fram utställningen tillsammans med forskare och ett 30-tal ungdomar från olika delar av landet. De har träffats i rundabordssamtal och allt har sedan gestaltats av konstnärer och formgivare. Genom till exempel en talande tomat eller babblande hamburgare kan besökare höra deras diskussioner om framtiden.

I avdelningen Den flytande staden visar ungdomarna upp sina visioner – och den avdelningen är ett smakprov på en vandringsutställning som kommer att turnera runt i Sverige. I en bassäng med simmande karpar flyter modeller av framtidens boende på flytande pontoner.

– Det underbara är att de verkliga spetsarkitekterna har samma idéer. I det här finns en poetisk metafor att låta jorden vila och bygga egna permakulturer, där man till exempel kan odla på vertikala väggar, säger Ann-Sofie Axelsson, utställningsproducent och konstnärlig ledare.

Myra Engström, Folkungaskolan och Lisa Arvidsson, Hagagymnasiet, fascineras av hur deras tankar och idéer har omvandlats till fysisk form av konstnärer och formgivare.

– Det är jättefint, säger de.

Arbetet med utställningen har bidragit till en ny och ljusare syn på framtiden:

– Förut var jag mer negativ. Men man kan faktiskt göra någonting. Då känns det bra att vara med och försöka påverka andra, säger Lisa Arvidsson.

Utställningen är överfull av information och lekfulla infall för att locka till flera besök under den långa utställningstiden. Till de mest uppseendeväckande inslagen hör ett organkabinett, en hydrofonisk odling med mogna tomater och en cykel som får ett träd att slå ut i blom när den används.

Här finns sju övergripande avdelningar: bo & leva, mat, transporter, jobb och utbildning, människan, energi och konsumtion. Tanken är att ge framtidens verktygslåda med smarta tekniska lösningar och återvinningsidéer.

Besökarna bjuds in att vara aktiva i utställningen och på transportområdet kan man känna om man orkar bära koldioxidutsläpp från olika färdmedel. Man kan också veva fram ett rally mellan Norrköping och Malmö - där tåg, flyg och bil tävlar om vilket färdmedel som egentligen är snabbast.

Vi får veta att om jordens odlingsbara mark delas upp rättvist får alla 2000 kvm att leva på, vilket studier visar är fullt möjligt att leva på. Pedagogiska rutor visar att man i Sverige lever i genomsnitt på 4000 kvm och i USA på 8000 kvm. Det hela illustreras även med ett matbord som man kan undersöka - och bokstavligen vända på steken mellan överflödet i USA och en mer hållbar framtidskost, grönsaker och en liten bit kött, helst odlat.

Delen ”Människan” bjuder in till tankar om den kroppsliga hållbarheten. Organkabinettet visar att vi kanske har en egen organbank i framtiden. Reservdelsmänniskan och framtidens medicintekniska möjligheter öppnar för existentiella frågor.

– Vi kan byta ut öron, hjärta – men kan vi tänka oss att byta hjärnan om det är möjligt? frågar Ann-Sofie Axelsson.

Här ställs också frågor om vad som är viktigast i livet för oss. Man kan jämföra sina livsprioriteringar med andra besökare men även med svar från ungdomar i Kenya.

Det gamla löpande bandet från Industriland finns kvar, men bjuder nu på en nostalgitripp med prylar från 80-talet och framåt. Framtidens shopping spås snarare bli en lånemarknad för allt från borrmaskiner till symaskiner och kläder. En beskrivning av textilindustrin skvallrar om hur ofantligt mycket vatten (en framtida bristvara) som går åt för att tillverka tyger.

– Allt måste inte köpas nytt. Mycket kan man laga, låna och reparera. Här kan besökarna slå sig ner och lära sig att laga blixtlåset på sina favoritjeans samtidigt som man diskuterar. Vi tror på det runda bordet, där man samlas och pratar, säger Ann-Sofie Axelsson.

Hur vill du att man ska uppleva utställningen?

– Ljus och fantastisk. Man ska bli upplyft och hänga med i den så att man får känna sig smart som besökare. Det är min käpphäst.

Utställningen invigs av Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven och under vernissagen bjuds besökarna på stå-upp-komik och akrobatik.