Nu är jag här igen. Glädjedödaren. Dessa ord är en hälsning till alla er som har gnidit på i ert vemod mellan oktober och april, till er som har borrat ner händerna i jackfickorna, sänkt blicken och lidit er igenom den mörka tiden. Det här är en hälsning till er som har byggt upp förväntningar om det förlösande vårljuset, värmen och blomningen.
Varsågoda. Nu är vårhelvetet på plats.
Tro det eller ej, men jag är också en av er. Jag har också stampat de frusna trottoarerna fram, förbannat de förorenade snövallarna som aldrig ville smälta och byggt upp förväntningar, förhoppningar och förtröstan.
Och krav.
Sinnebilden av mig själv som vårmänniska är när jag sitter på en brygga med fötterna i vattnet samtidigt som jag kisar mot solen och låter mig bli pånyttfödd. Ser verkligheten ut så? Är maj månad så avspänt vårandlig i sin uppenbarelse?
Självklart inte. Den är inte ens i närheten. Om våren komprimerades till ett dygn så ägnas på sin höjd tjugo minuter åt bryggmeditationen. De återstående 23 timmarna och 40 minuterna ägnas åt en galen aktivitetshysteri, kombinerad med djup själslig oro. Vi kan börja med det förbannade solskenet som skjuter in i lägenheten som en målsökande missil, med det enda syftet att upplysa dig om hur galet mycket damm du har i lägenheten och hur skitiga fönster du har. Då har du valet att bekämpa den upplysta smutsen eller att vinkla för persiennerna. Till oktober. När den förväntansfulla vårmänniskan ger sig ut bland folk så uppstår ytterligare en bieffekt, den bara hudens ångest. Våndan beror lite på hur mycket du ägnat dig åt tvångsmässig träning under vinterhalvåret och om du sluppit tröstäta dig igenom Det Stora Mörkret. Bleka, mulliga kroppsdelar ska exponeras så smakfullt som möjligt. Själv föredrar jag att befinna mig i den döda vinkeln i så många sammanhang som möjligt, men vi är många som ska trängas där och i regel är det samma gäng som ett par månader senare ska trängas i vassen i anslutning till de offentliga badplatserna.
Alla ni som har barn i skolålder och i föreningsliv vet också att maj månad är ett pärlband av diverse aktiviteter, avslutningar och mer eller mindre krystade jippon. Är det inte de sedvanliga matcherna och träningarna så är det korvgrillning, basarer, brännbollsturneringar, klädbytardagar och det mest överjävliga av allt; påtvingade matcher mellan barn och föräldrar där hjärnan alltid ljuger för kroppen och där skaderisken är större än i fyllekörning på motorcykel.
Som om inte detta vore nog så ska alla människor släpa fram sina grillar i tid och otid. Det ska grillas allt från äppelskrutt till flintastekar och det ska ältas marinader, tillbehör, kryddor och köttkvalitet dagarna i ända. Det svenska folket lever grillning som om det vore svaret på meningen med livet och alla förslappade mansgrisar ska nu träda fram ur de dunkla grottorna, jonglera med de nyinköpta grillbesticken, tanka på med kol eller gasol och dränka hela maj med tändvätska.
Och om det uppstår en mikropaus i denna den värsta av årets tider, så ska det börjas planeras inför semestrarna. Jaså, ni ska till Kroatien i år. Det låter trevligt. Och ni ska till ert mysiga torp som vanligt. Det låter skönt. Och ni har lagt i båten redan. Då blir ni väl borta hela sommaren i år igen. Så härligt det låter.
Vad vi ska göra? Ja, det blir väl det gamla vanliga. Du vet, sova ut, putsa fönster och förberda sig mentalt för nästa vinter. Den ser vi fram emot. Om fem månader är vi redan halvvägs in i oktober. Låt oss hoppas att det går fort. Ska bli så mysigt att få tända lite ljus igen.