Var sitt paradis

- Det är säkert två, tre målningar under den här. Jag vill ju ha en jungfrulig yta att måla på, säger Lennart och förklarar sina målningars massiva tyngd. Stämningen i bilderna skiftar i takt med att ljuset släpps in. Det bruna, gula, blå och skiftningar i grönt. Så vitt. Och allt från samma tre olika färger. Jag fascineras av vattnet. Det ensamma. Bara på en bild ligger en träeka förankrad. Någon har tagit årorna ur tullarna, klättrat upp på klippan och blickat ut över vattnet. Och båten. Vatten kan också sägas förena Lennart Mossbergs verk med Fredrik Landergrens. En slags kärlek till sina egna paradis. Landergrens paradis är större. Här står inte tiden stilla utan rör sig snabbare än betraktaren. Det är bråttom i bilderna. Ändå vilar ett dis av lugn över dem. En hetta. Som om bilderna skyndar förbi, förbarmar sig över oss ändå och ger oss lugnande nedslag i vardagen. Genomgående det blå- åt det turkosa hållet. Förvillande. Som om medelhavet låg på västkusten. Bilderna är stora. Eller små. De små fylls av ansikten, många gånger Fredriks eget. De stora av familjen. Sonen. Den ammande kvinnan.

Information till våra läsare

Var sitt paradis

Samma vatten. Samma tre färger. Helt olika. Lennart Mossbergs trygga lugna vatten som lagts med bestämdhet innehåller så mycket mer. Tvekandet och det försiktiga finns där, svårare att upptäcka. Lager på lager.