Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Var fan är mitt band

Magnus Uggla har de senaste 20 åren gjort en rätt slät figur. Med ett undantag. Tv-serien "Var fan är mitt band" var i all sin enkelhet i det närmaste genial. Inte hade jag trott det när jag en fredagskväll låg i soffan och slöglodde på tv. Tänkte nog zappa vidare till något annat program, men blev kvar med fjärrkontrollen i handen utan att trycka mig vidare.

Kultur och Nöje2008-08-20 03:00
Åsa Hanell
I jakten på ett nytt band fick vi följa Uggla med gitarrist och två olika chaufförer land och rike runt. Uggla för det mesta sittandes småsur i sin michelingubbeliknande svarta dunjacka, pojkaktigt pubertal med i stort sett hela världens samlade fobier på lur, letandes en ny banduppsättning. Det var kul. Jävligt kul. Fast jag blev såklart sur när han dissade den kvinnliga trummisen och valde en psyktrummis i stället. Hur som helst så kom jag att fundera på var fan mitt band är? Jag är, eftersom jag inte blivit uppsagd, "Känt Folk Röker Knarks" manager. Detta eminenta band bildades i mitten av 90-talet och bestod oftast av sångaren Natanael Karlsson, som visserligen inte kunde ta en enda ren ton och som hade i det närmaste noll taktkänsla, men som han förtjänstfullt kompenserade genom sitt karismatiska framträdande och sina knarkinspirerande texter. Han blev senare programledare för SVT:s Faktum. Någonstans i dimman satt Micke Lilja och trummade sig igenom tillvaron. Han såg sällan närvarande ut, men lyckades vid flera tillfällen spela samma låt som resten av bandet. Gitarristen Olve Hellström studsade i skatakt oavsett vilken låt som spelades och han försökte ständigt elda både publik och de andra i bandet till någon form av revolutionär rock´n roll. Det var inte det lättaste eftersom Mårten Randberg helst och bäst kom loss på sina saxofonsolon om han fick spela sosselåtar som typ "Alla tillsammans". Dessutom hade ju Egon som också spelade gitarr mest lust att lägga in lite supermodern rap a´la Neneh Cherry i låtarna. Och det var långt ifrån några sossetexter med fredsbudskap. Magnus Norrman var den där coola basisten, långhårig, proggig med en oändlig förkärlek för kändisar som senare kom att gå under namnet "TuttMange". När jag väl hade bestämt mig för att kolla upp vad grabbarna håller på med i dag så var det rätt lätt att hitta dem. På Facebook. En del har skaffat ungar, en del har blivit tunnhåriga. En jobbar på radion. Ena annan på Slitz. En är lärare. En på tv. Hemma i en kartong har jag några demokasetter med inspelningar från Känt Folks livespelningar från den tiden de bland annat spelade samtidigt och på samma scen som Marit Bergman. Tyvärr har motorn i bandspelaren tagit slut och orkar inte längre spela några kassetter. Och kanske är det lika bra för i ärlighetens namn lät det inget vidare. Men fan va roligt det var. Så om ni känner någon i bandet så pusha dem att göra comeback. Hur de än bär sig åt kommer mitt band att vara betydligt mer uppseendeväckande att se än Magnus Ugglas. Och snyggare.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje