Våldsam roman om 600-talets "Peking"
Västergötland har Arn som litterär hjälte.Nu får vi Ulvbjörn.Professor Dick Harrisons debutroman ?Ofärd? handlar om en hövdingason som växer upp i 600-talets Norrköping.
Efter ett 20-tal historiska faktaböcker romandebuterar Dick Harrison med "Ofärd". Det var när han undervisade i historia vid Linköpings universitet i slutet av 90-talet som han fick idén till romanen. Han åkte ofta till Norrköping i samma veva som arkeologiska fynd gjordes när E4:an byggdes om. Bland annat hittades ett gammalt kulthus eller hednatempel. Fyndet beskriver Dick Harrison som "en sensation i den arkeologiska världen".
I berättelsen får läsarna följa Ulvbjörn Vamodssons livsresa på 600-talet, alltså under järnåldern. På ett plundringståg söderöver säljs han som slav, lyckas rymma och blir rådgivare hos en av tidens stora makthavare: Frankerrikets drottning Balthild.
- Jag låter honom växa upp i det som i dag är Norrköping, men som under järnåldern var vildmark. Platsen där gården ligger motsvarar Borg, vid kyrkan. Vi vet att det fanns en hel del bebyggelse där.
Känner igen sig
Även om Ulvbjörn försvinner ut i världen utspelar sig en stor del av romanen kring "Strömmen" och "Holmen". Och även om det inte finns några landmärken i boken är Dick Harrison övertygad om att Norrköpingsborna känner igen bokens miljöer.
- Naturen kring Norrköping har enorm betydelse i romanen. Kolmården är någon sorts jättevildmark, där huvudpersonen vistas och några av de gamla gårdarna runt omkring finns kvar med ortnamnet. Den som kommer från Norrköpingstrakten kommer att ha lätt att orientera sig, men en stockholmare begriper ingenting av det.
Hur skulle man vara för att överleva och vinna status på 600-talet?
- Läs boken, så får du veta... Ulvbjörn får en massa problem. Det måste man ge en huvudperson för att läsarna ska kunna sympatisera med stackaren. Han får en bufflig, burdus, fet och försupen pappa. Och en ganska hemsk mamma. Han har talfel och ingen tjej vill veta av honom.
- Men han har hjältepotential och han anpassar sig till den hårda verkligheten. Det är dåtidens värderingar boken handlar om, där bryter boken väldigt mycket med hur det är idag. Han skulle inte ha fungerat i dagens samhälle. Med romanen försöker jag spegla järnålderns människosyn och den är inte alltid snygg. Den är ibland väldigt osmaklig.
Fakta - och fiktion
I efterordet reder Dick Harrison noggrant ut vad som är fakta och fiktion i romanen. Han har utnyttjat de flesta arkeologiska fynd av hantverk och byggnader från tiden.
Kommer inspirationen främst från den historiska vetenskapen eller från historiska romaner?
- Mest det sistnämnda. Jag är uppväxt med Greven av Monte Cristo och Ivanhoe. Det var så jag blev intresserad av historia. Men råmaterialet till det jag ska väva en intrig kring hämtar jag i forskningen.
Upplever du någon misstänksamhet mellan historiska författare och historiker?
- Nej, det finns inte. Det kan uppstå konflikt om en icke-historiker skriver ett historiskt verk på akademisk nivå. Det sker nästan aldrig, för 10-15-år sedan ville man dra igång en debatt mellan Herman Lindkvist och historiker. Man han har aldrig utgett sig för att vara akademisk historiker. Det var avundsjuka journalistkollegor som ville sätta dit honom.
Hyllad och sågad
- Samma sak med Jan Guillou. Så länge författare skriver skönlitteratur har vi historiker inga problem med det alls.
Får vi fortsätta följa Ulvbjörns äventyr?
- Det finns möjlighet för en fortsättning, om man skulle vilja. Men boken har fått blandat mottagande, vissa har höjt den till skyarna, andra sågat den jäms med fotknölarna. Det bryr jag mig inte om. Men däremot bryr jag mig om folk köper den. Köper tillräckligt många den, så blir det en fortsättning.
Så jobbar vi med nyheter