Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Vackert mellan transportsträckorna

Sofia Karlsson är poppis. Bara i år har hon plockat hem både en Grammis och ett pris på Manifestgalan för sitt album "Visor från vinden" och turnésvängen hon är ute på har kantats av fullsatta salonger. Så även i Norrköping.

Kultur och Nöje2008-03-04 03:00
Mikael Mjörnberg
Det är egentligen inte konstigt att hon blivit så populär. Vi har inte särskilt många artister i Sverige som förvaltar visarvet på ett direkt smickrande sätt och de få som gör det är män. Sofia har både utstrålning och en sugande, intensiv sångröst. Succén ligger som upplagd redan från början. Men det är klart, hon måste ju leverera också och publikens förväntningar i den utsålda salongen på Skandiateatern är stora när hon kliver upp på scengolvets tiljor. Med sig har hon ett band bestående av otroligt skickliga musiker och det är där mycket av hennes styrka ligger. Där många artister av hennes slag nöjer sig med att kliva upp med en ensam gitarr får Sofia Karlsson utrymme att göra något extra av låtarna. När det är som bäst svänger det riktigt friskt. Det blir en hel del tonsättningar av dikter, mycket av Dan Andersson och några egna bitar. När Sofia sjunger duett med vapendragaren Sofie Livebrant tänder det till lite extra. Deras röster bildar en spröd symbios. Inte minst i "Mary" som avverkas tidigt. Kanske är det en helg av schlagerkäck hjärntvätt som spelar in, men i längden känns Sofia Karlsson lite trög. Och det beror inte på låtarna eller hennes musikaliska insats. Nej, det beror på att hon envisas med att babbla sönder spelningen. Lika vackert som det är när hon spelar och sjunger, lika långtråkiga är transportsträckorna när hon ska berätta varje enskild bandmedlems levnadshistoria eller någon annan halvtorr anekdot. Några längre mellansnack är kul, det skapar intimitet och lockar publiken till skratt. I rätt mängd gillar jag sånt. Men när Sofia Karlsson pratar mer än hon spelar tappar jag intresset. Konserten blir för utdragen och puttrar på tomgång. Nog för att hon är en vissångerska och knappast hade gjort sig i ett virvlande tempo, men lite mer fart än så här hade man faktiskt kunnat förvänta sig. Följaktligen är jag väldigt splittrad den här kvällen innanför Skandiateaterns portar. Samtidigt som jag njuter av det samspelta bandets kompetens (samtliga spelar flertalet olika instrument, framförallt olika typer av gitarrer) och Sofias egensinniga tolkningar av en vacker låtskatt, suckar jag för mig själv när många långa minuter investeras i torftiga historier.
SOFIA KARLSSON Skandiateatern Betyg: * * *
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje