Väckelsemöte med LeMarc
Foto: Forsby Jan
Den här recensionen går att ifrågasätta. I grunden har den byggts på en högst subjektiv inställning och färgade åsikter.Men samtidigt är det en konsert som synats med laserkritiska ögon. Det ställs krav på en husgud. Han kommer inte undan med att gå på halvfart. Det krävs magi. Det krävs något extra, extra. Det krävs en spelning som den i Louis De Geer.Peter Lemarc tog igen 14 års turnéfrånvaro på bästa sätt. Han plockade fram de finaste råvarorna ur sitt låtarkiv. Han tog fram sitt bästa jag och exploderade med en spelning som skakade konserthallen. Det var långa stunder igår en emotionell atmosfär så laddad med innerlighet att det gick att ta på den.Peter Lemarc vann brottningsmatchen med scenskräcken. Han tog sig samman och gör som mästare gör: kommer tillbaka starkare och bättre.49-åringen gör det inte lätt för sig. Om man som plågsam poet lider av att stå med strålkastaren mot flinten går det hitta sätt att gömma sig.Man behöver inte ställa sig längst fram, med lugna låtar, skala av dem och utlämna sig själv och sin röst så totalt. Det går att ta skydd bakom en låtlista som är mer uppåtempo.Jag är glad och stolt att Trollhättan-sonen tar utmaningen. Att han visar med besked varför han aldrig lämnat förstaplatsen i landets artisttopp.LeMarcs låtar är bäst avklädda. Sprödheten, känslan och inlevelsen går inte att skydda sig mot när rösten och poesin slår i en unison uppercut.Killen med MC-västen framför dansar och sjunger. Kvinnan som mailat och önskat "Bok med blanka sidor" löper fram till scenen och tackar med en kram.Bänkgrannens tårar väter min hand och publiken klappar handflatorna blodiga på uppmaning.Det påminner om ett väckelsemöte. Alla följer LeMarcs rörelser och predikan att vi är drivved. Berättelsen om älskandet i lågornas sken känns som för första gången och vi vill alla vara lyckliga idioter och lämna allt bakom oss längs nio broars väg.Det speciella inslaget med låtönskningar från publiken slutar med att LeMarc får damma av "Under din kjol". Improviserat - men klockrent framförd.Norrköpingspubliken fyller sin roll med den äran i kärleksakten. Peter påtalar själv att det är 14 år sedan han ens var i närheten av staden. Sist han spelade i Östergötland var platsen Finspång.Måtte det inte dröja lika länge igen.Tack för väckelsen. Du har varit saknad. Kanske att det blivit för mycket att ta emot men hade du hittat "Jag ska gå hel ur det här" i låtpärmen hade femman suttit som den svarta hatt du inte längre bär.
Så jobbar vi med nyheter