Urspårat: På villovägar mellan lervälling och lyx
Jag har varit på söndagsmässa. Men inte i kyrkan, utan i Älvsjö. För när man blivit radhusägare är det klart man ska åka på villamässa.
Men redan på mässans parkeringsplats kastades vi ned på jorden, rentav i dyn. Kön till biljettautomaten var femtio meter lång - ett kömaraton i lervälling. Och vita byxor var tydligen fel, hann jag tänka innan det var dags att hosta upp 70 bagis i parkeringsavgift.
Ännu mera kö och ytterligare 120 spänn i entrén - sedan var vi inne på mässan. Bara att tvinga upp humöret.
I en inspirationsmonter var temat skog, där hade en inredare gått lös på en björkskog som kvistats av och dragits in i sängkammaren tillsammans med annan växtlighet.
Vilken lysande idé, klart att en gärdsgård passar vid sänghalmen. Och varför har jag inte tänkt på att det är underbart med murgröna som hänger ned över huvudkudden och kittlar ögonen till sömns? Att inreda i skogsmulle-stil passar perfekt i vår radhusvardag.
Bara att klia sig i huvudet, och fortsätta in i kommersen runt omkring. En djungel av duschmunstycken stora som pizzor från Maestro, babyrosa kylskåp och bubbelbadkar, större än vårt eget badrum, på badkarskanten finns en fuskflaska Moët & Chandon och en kotlettslickad försäljare.
Typiskt för mässor är att många montrar lockar besökarna med godis. Det kan tyckas litet desperat. Men efter några timmar när blodsockerhalten sjunkit, fötterna värker och blickarna är lika tomma som plånböckerna går sådana simpla grepp faktiskt hem.
Mässproffset har lärt sig konsten att grabba åt sig av montrarnas godisbyttor utan att försäljarna hinner suga tag. Medan amatören i jakt på en uppiggande godisbit tvingas lämna köksmontern med en alldeles för dyr espressobryggare.
Kranar, kaminer och karameller i all ära, men att få hänge sig åt stockholmsk kändisspotting piggar upp. På mässans digitalavdelning hade SVT en monter, och jag undrar hur åtråvärt det var bland tevefolket att få stå i en mässmonter dagen efter SVT:s stora 50-årskalas. De stackarna hade nog haft en jäkla otur i lottdragningen.
Under våra mässvarv hann vi se André Pops, Gry Forsell, Kristin Kaspersen, Patrick Ekwall (utan vit kostym, för en gångs skull) och Martin Timell (såklart, vi talar ju villamässa). Okej, inte direkt är något högvilt att skryta om, men som sagt, alltid är det något när man tröttnat på värmepumpar.
Efter elva timmar på villovägar mellan lervälling och lyx, köer och kommers, är det skönt att komma hem. Och lägga hemmaprojekten på hyllan tills krafterna kommer tillbaka. För hur inspirerad man än blir går det inte att komma ifrån att mässor suger musten ur en.
Så jobbar vi med nyheter