Urspårat: Kära Tomten
Det verkar inte som du har fått mina önskelistor tidigare år. I alla fall inte de senaste tio tjugo åren när jag önskat mig en sekreterare. Helst en manlig. De senaste åren har jag dock skrivit till att det går bra med en kvinnlig om du har slut på männen.
I januari tror jag att jag skötte mig exemplariskt. Näst intill i alla fall. I februari har jag en anteckning om att jag var på lokal med en kulturredaktör, vilket man kan jämföra med den katolska bikten. Helande och renande. Mars, ja då snodde jag, eller rättare sagt räddade en pytteliten bit av en klängranka från en kunglig trädgård på Öland. Annars hade den levt hela sitt liv i en saga. Nu lever den i verkligheten. Stockholm står det en dag i april vilket gör mig förbryllad, jag har inget minne av att jag var där då.
Maj, aj, aj, aj. Man ska som sagt inte tro allt man ser, jag har själv svårt att tro på vissa saker. Å andra sidan schlagerglittrade jag från topp till tå och det kompenserar det mesta och väger tungt på plussidan. Juni, hmmm, med nyvunna kunskaper från Desperate Housewives lämnade jag över min trasiga dator till budkillen i bara bikini i tron att det skulle göra att den blev lagad snabbare. Det blev den inte. I juli var jag typ den enda kvinnan som hade en klänning som inte slutade under knäna när väninnan fyllde 40. Det var omoget - förlåt, men jag kommer igen på 50-årsfesten. Augusti måste nog ha varit en tomtes dröm. Lugn och fin som en hemmafru på 50-talet.
När det blev september gick jag snällt och la min röst, men inte heller där fick jag gehör för mina önskningar. Oktober, ja det är nog bara att erkänna att det hamnade en del på minussidan. Inte för att jag vet om dina utländska kollegor såg mig, gjorde de det så har jag faktiskt full förståelse för att det inte blir nån sekreterare i år heller.
November, ja det var den där festen alldeles i början som ställde till det, men det var verkligen inte mitt fel. Det är totalt ansvarslöst att gadda ihop hundratals journalister på samma ställe, spela covers, sälja billig sprit och tro att folk ska bete sig som om de vore på nobelmiddag.
Sen kom liksom december bara så där och jag insåg att det var ont om tid att ställa allt tillrätta, men jag har verkligen försökt. Jag har dessutom, i fall du nonchalerar min önskelista ännu en gång, tänkt ut nya nyårslöften varje natt i flera veckor, fast jag har på känn att jag kommer bryta dem snabbare än klockan hinner slå tolv på nyårsnatten.
Du förstår Tomten, jag är bara en alldeles vanlig människa.
Så jobbar vi med nyheter