Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Uppkäftigt om krisande kärnfamilj

Eva Melander och Julia Högberg i Ung Scen Östs uppsättning Kladdet.

Eva Melander och Julia Högberg i Ung Scen Östs uppsättning Kladdet.

Foto:

Kultur och Nöje2008-11-05 03:00
Sara Schüldt
Bajs, filmjölkskladd, råttgift och moln av mjöl. Det sparas inte på äcklet i Malin Axelssons pjäs Kladdet. I en tid när idealhemmet ser ut som ett vitputsat och obebott hotellrum är kladd bara så fel det kan bli. Tonårspublikens kladdtolerans prövas sannerligen.Malin Axelsson lägger en familj i foppatofflor under lupp och undersöker hemmet som politiskt slagfält. Mamma är hemmafru, pappa bär portfölj, tonårsdottern skolkar och bebisen äter, bajsar och skriker. En till synes normal familj, men den ytan krackelerar snart.Och kanske kan apvrålen som skakar om den stimmiga högstadiepubliken redan i foajén ses som en oroväckande föraning. Det blir en vrålstart på en lika tragisk som urflippat galen föreställning om en kärnfamilj i kris och frustrerande instängdhet. Viktiga frågor ställs - och det på ett rasande roligt sätt.Mamma Bibbi, lysande spelad av Eva Melander, är reducerad till en slasktratt och går på knäna i den hopplösa kampen mot all smuts som breder ut sig i scenens kök. För henne är det ett riktigt nöje att lämna hemmet för en stunds jakt efter billiga varor på Ica Maxi. Hon är familjens nav och kring hennes stabila person kretsar de andra familjemedlemmarna som planeter i ett universum - utan att riktigt mötas. All kommunikation är stendöd och alla vill bara fly, bryta sin utstakade omloppsbana.Den tunnhårige, förvirrade och klena pappan Bosse (Julia Högberg) orkar inte leva upp till mansidealen och kan inte ens avsluta en mening. Motvilligt beger han sig till jobbet - för att bryta ihop inför styrelsen.Bebisen (Isak Hjelmskog) är en kravmaskin men blir plötsligt i ett slag en reflekterande spillra av en människa - en utslagen a-klagare med jättejoint och T-sprit i folkölen. Dottern Barbara (Isabel Sollman) behöver prata, bli sedd och söker en egen identitet. Det sista hon vill är att bli som sin mamma - en hemmafru från urtiden.I kontrast till den kladdiga familjen finns de kostymklädda grannarna (Julia Högberg och Isabel Sollman). På ytan lever de vitt och fint - men städhjälpen är svart. De gör äktenskap till sin "egen grej" och hittar sig själva hos stomatol-smajlande Yoga-Anders (Isak Hjelmskog) med kladdande händer.Skådespelarna är hämningslöst utlevande på scenen och lyckas på ett imponerande sätt växla mellan sina olika roller. Pjäsen bygger på slagkraftiga uttryck, galna infall och nya berättargrepp. Stil och tilltal skiftar, fiktionen kan plötsligt brytas genom ett direkt tilltal eller en teater i teatern. Det höga tempot, de många överraskningarna och skådespelarnas uppskruvade tonlägen gör att greppet om publiken blir hårt som ett skruvstäd.Men när greppet lossnar - i en mycket drastisk och elegant finalscen - är det med lätta och upprymda steg man lämnar Kladdet bakom sig. Hela iscensättningen känns så befriande uppkäftig.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje