Ungdomarna i "Anne" väjer inte för det svåra och brutala
NORRKÖPING: En skakande rå gruppvåldtäktsscen i ett avskalat scenrum. Ungdomarna i pjäsen "Anne" väjer inte för att gestalta det svåra och brutala.
Vi vill nå ut till ungdomar som är i den ålder då de börjar fundera på killar, tjejer och sex, säger Lena Ländin, som regisserar föreställningen. Foto: Niclas Sandberg.
Foto:
När Folkbladet besöker Lilla Teatern är ungdomarna samlade för repetition. Stämningen är till en början uppsluppen och glad. Men den bryts tvärt när ungdomarna tar plats för att repetera nyckelscenen - gruppvåldtäkten.
Skärande obehag
På scenen förflyttas vi till slutet av en blöt festkväll. Några killar hänger i en park och när Anne passerar förbi i kortkort kjol börjar de trakassera henne.
De grabbar tag i henne och hon utsätts för en brutal gruppvåldtäkt, där dramatiken understryks suggestiv musik av Enya.
Obehaget skär i kroppen och som betraktare är det svårt att värja sig emot den vibrerande desperationen hos den utlämnade Anne som skickligt gestaltas av Isabella Jönsson.
- Vissa dagar är det jobbigare att göra rollen, det är en hemsk scen och en dag började jag gråta efteråt. Men man får inte glömma att det är en roll. Och det är en roll som gör att man utvecklar sitt skådespeleri, säger Isabella.
Även andra i ensemblen har blivit så berörda att de inte kunnat hålla tårarna tillbaka. Och killarna har brottats med sina roller som förövare. De berättar att de har svårt att förstå hur killar kan begå en våldtäkt.
- Det känns bara helt fel. Scenen var ganska jobbig i början, tycker Jonatan Torstensson.Pjäsens tyngdpunkt ligger på den unga kvinnan och hur hennes liv förändras efter övergreppet. Av rädsla för att ryktet ska spridas vågar Anne inte berätta vad som hänt för sina kompisar. Hon går in en djup depression, försöker ta sitt liv och hamnar till slut på behandlingshem.
- Alla behöver inte drabbas på samma sätt, men vi vill visa ett möjligt scenario där en människa skadas så djupt att hon inte kan ta sig tillbaka, säger Lena Ländin.
Lena har spelat teater sedan sexårsåldern och regisserade sin första uppsättning som 15-åring. I höstas började hon fundera kring projektet för ensemblen som består av tretton ungdomar mellan 16 och 18 år.
Flera år
- De flesta av dem har jag jobbat med i flera år. Vi har tidigare jobbat med en pjäs om psykisk sjukdom och jag kände att de klarade en sådan här utmaning.
I dag har pjäsen premiär på Lilla teatern. Fem föreställningar är hittills inbokade, både för allmänheten och på gymnasieskolor. Men gruppen har en förhoppning om att flera skolor ska visa intresse för uppsättningen.
- Vi vill nå ut till ungdomar som är i den ålder då de börjar fundera på killar, tjejer och sex. Vi vill visa vad som kan hända när allt flippar ur, säger Lena Ländin.
Så jobbar vi med nyheter