Uffe kör sitt eget lopp
MirakelpojkenUlf StarkIll: Markus MajaloumaBonnierCarlsen- Jag vann ! Jag vann, skrek jag och sträckte upp mina händer i luften. Jag viftade med min guldmedalj.
Foto:
Så slutar berättelsen om Mirakelpojken.
Den börjar så här: Uffe vill så gärna hänga med storebror Jan och Nisse och Larsen för att titta på cykellopp. Han lovar bort sin veckopeng när brorsan tvekar. Så fort kompisarna kommer är överenskommelsen glömd.
Gråtande begär han en förklaring av mamma och pappa, fast han nästan vet. Ja det är så att han alltför ofta går vilse. De föreslår en promenad och lockar med glass, men vad gör det för skillnad. Uffe ska vara ensam hemma. Först går han in på pappas tandläkarpraktik och borrar i en tvål sedan öppnar han brorsans hemliga låda med Stålmannen och Fantomen,tar på sig hjälmen, öppnar dörren, han ska bara andas frisk luft, och kastar sig upp på cykeln. Det bär iväg runt buskar över stenar, efter fåglar och plötsligt är han inne i cykelraceklungan och hör folk ropa. - Heja lillgrabben!
Brorsan tappar sin korv av förvåning.
Uffe har svårt att ta sig ur klungan, uppe bland molnen tycker han sig höra publiken skrika "Det är Mirakelpojken!"
Efter himmelsfärden vet han inte var han är. Han har åkt vilse igen. En snäll farbror och hans fru tar hand om honom. Han får till och med en gammal guldmedalj innan de ringer pappa. Cyklande kommer pappa och hämtar. Det är på sista sträckan innan de kommer hem som Uffe cyklar om pappa.
Syskongnabb, syskonkärlek, fantasi och tron på sig själv handlar det om. Läs och njut!
Illustrationerna har ingått symbios med texten och tar fram och förstärker humorn.
Ulf Stark fick årets Maria Gripe-pris, 1996 fick han Augustpriset och dessförinnan en massa pris på hemmaplan och utomlands. Hans böcker är översatta till 25 språk.
Så jobbar vi med nyheter