Tvära kast - och många skratt
Ensemblen sprudlar av entusiasm på premiärkvällen - och publiken är snabbt med på noterna. Foto: Anita Kjellberg
Foto:
Det startar i flygande fläng, med alla på scenen och en dräpande, självironisk jämförelse mellan revyn och lågprisflyget RyanAir. Ensemblens entusiasm på premiärkvällen går inte att ta miste på och publiken är snabbt med på noterna.
I år har scenen växt på Kråkholmen - ensemblen har kompletterats med fyra dansare som ger föreställningen extra fart. Det bjuds dans i olika former, stepp, disco, slow fox och mycket mer. Det är inte utan att man undrar hur hela gänget får plats bakom den röda ridån.
Första akten har flera roliga nummer som lockar till skratt. Vi får vara med om ett besök hos en ohämmad barnmorska, vi blickar tillbaka på det tillåtande 70-talet och vi får njuta av schlageryra med sköna parodier.
Men mest skrattkramp ger numret "My way" där Mattias Carlsson sjunger till en sönderhackad vinylskiva. Det är dråplig revy när den är som bäst.
Några nummer kretsar litet väl mycket kring bröst, naket och kvinnans åldrande, kan jag tycka. Skämt om hängbröst eller dumma blondiner är inte särskilt nyskapande. Man har hört det förr, liksom. Och det räcker.
På minussidan kan också nämnas en brist på lokala sketcher, alla repliker sitter inte och ljudet i mikrofonerna svajar litet på premiärkvällen.
Men stämningen är förlåtande och det goda väger upp. Dit hör exempelvis andra aktens inlånade nummer från Falkenbergsrevyn om det virriga homepartyt med sexleksaker - och primadonnan Zarah Leanders egensinniga hyllning till Astrid Lindgren.
Över lag har Kråkholmsrevyn allt man kan önska av variation, tempo och sång och dans med bra klass. Av komikerna står Carina Perenkranz i en klass för sig i flera nummer. Hon bjuder på sig själv med sin obetalbara mimik.
Finalen - en discokavalkad med sång och dans så att fjädrarna ryker - blir en schysst avslutning på en trevlig revykväll. Och det skrattas i leden när folk lämnar föreställningen. Det är ett gott betyg.