Två år med heliga Birgittas systrar
I år är det 700 år sedan heliga Birgitta föddes och mycket fokus riktas mot Birgittasystrarna. Också i Norrköping. På Arbetets museum går det från och med idag att se hur systrarna lever och bor. Utställningen Birgittasystrarna av fotograf Chris Maluzsynski invigs.
I fyra porträtt speglas fyra Birgittasystrars spontanitet och glädje och de får Chris Maluzsynski att le vid minnet. Den äldsta av dem sade till mig att jag måste ta bilden fort så hon inte hinner försvinna, berättar han varmt. FOTO: NICLAS SANDBERG
Foto:
Det ovanliga är att det är nunnor som utför sysslorna och för många är deras vardag okänd och fascinerande. Under flera år har Chris Maluzsynski velat följa deras vardag och spegla deras liv i bilder. Först som frilansfotograf blev det möjligt.
Chris Maluzsynski är född i Warszawa, Polen, 1975 och är uppvuxen i Linköping. Han har arbetat bland annat på Östgöten/Folkbladet och Östgöta Correspondenten i Linköping.
Idag arbetar han som frilansfotograf och Birgittasystrarna är den första större utställning han gjort. Det är varma och familjära fotografier som inleds med att man äntrar den yttre porten.
I bakgrunden spelas hela tiden orgelmusik och körsång svagt och harmoniskt och ger en känsla av att man är på plats, i klostret.
Det är Birgittasystrarnas egen inspelning från 70-talet när de som en av systrarna berättade för Chris Maluzsynski "lät lite bättre än idag", och syftade på att de på den tiden var mycket yngre.
<b>Annorlunda vardag</b>
Till en början är det fotografier på avstånd. Men så småningom bjuds åskådaren in till det vardagliga livet. Det mesta av hushållsarbete och skötsel av hus och trädgård sköter de själva. En syster skrapar fönsterfärg med en staty av Josef strax bakom som bevakar arbetet, en annan damsugar och en tredje lagar taket. Chris Maluzsynski har även fått följa systrarna in i den innersta delen av klostret, den som annars är stängd för omvärlden. Det är bland annat matsalen och när de arbetar med sitt handarbete, den enda delen där systrarna för livliga samtal, annars är det en stor tystnad som råder i klostret. Det är harmoniska och levnadsglada systrar som speglas. Men den där speciella närheten saknas. Fotografierna följer systrarna i deras vardag men man kommer aldrig närmare. Det är svarta långa klänningar och vita huvudbonader och det är svårt att urskilja några anletsdrag.
Det känns lite opersonligt och främmande. Man kommer aldrig någon av systrarna in på livet och det är svårt att se skillnad på kvinnorna som bär samma kläder.
Fyra systrar presenteras dock lite närmare men det är först i slutet. I fyra underbart annorlunda porträtt ser kvinnorna in i betraktarens ögon och det går att ana persnerna bakom. Att det är starka, levnadslada och självständiga kvinnor som alla får fotografen att le vid minnet av porträtttagningarna.
Han har medvetet valt att endast i dessa fyra fotografier presentera kvinnorna direkt. Det är också endast i dessa som de är uppställda och medvetna om att de fotograferas.
Porträtten resulterar i att sammantaget känns vackert och känslofullt och de öppnar en värld som för många har varit tillsluten.
Så jobbar vi med nyheter