Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Tredje riket - sista akten

GUIDO KNOPP
Befrielsen
Krigsslutet i Europa 1945
Översättning: Andrea Ängkvist Resch
Historiska Media

Dags att ta ner skylten. En Adolf Hitler-gata är "inte gångbar" längre. (Bilden ur boken.)

Dags att ta ner skylten. En Adolf Hitler-gata är "inte gångbar" längre. (Bilden ur boken.)

Foto:

Kultur och Nöje2005-05-18 06:00
Det tog tid innan Tyskland accepterade att ordet befrielsen betydde att frigörelsen från fascismen gällde dem och deras land lika mycket som de länder som Hitler hade ockuperat. I maj 1945 var Europas befrielse liktydigt med underkastelse, förnedring, hunger och förlust för den genomsnittlige tysken. Att bli befriade från Hitler men att komma under Stalins kommunistiska förtryck var också en realitet för halva Europa. (För en stackars recensent, å andra sidan, kan man tala om befrielse först när krigsböckernas till synes outtömliga källor börjar sina).

Nu har tyskarna accepterat att befrielsen gällde dem också, enligt professor Guido Knopp. Knopp är Tysklands svar på Sveriges Herman Lindqvist. Det vill säga båda två skriver uppskattade, populära historieböcker på ett engagerande sätt, och båda skördar resultat av andras arbete för att därmed slippa egen tidskrävande forskning. Sönke Neitzel, Ricarda Schlosshahn, Stefan Brauburger och Friedrich Scherer har delansvar för de fem kapitlen i Knopps bok. (Normandie, Paris, Cassino, Nordväst- Europa och Rhenkorsningen ). Vem som i sin tur har assisterat dessa personer är inte nämnt. Man kan bara gissa vem det var som kokade kaffet och hämtade lunchpizzorna.

Efter att Knopp i inledningen har beskrivit tyskarnas ändrade inställning till ordet befrielse, visar han en förvånande elasticitet med kronologin i samband med Tysklands nederlag. Med efterklokhet kan man givetvis påstå att invasionen i Normandie var början till slutet, fast det var långt ifrån säkert just då. Men Cassinoslaget, som började vintern 1943, ledde till befrielse av Italien snarare än Tyskland, väl?

Man få dessvärre intrycket av ett gruppsamtal under detta filmprojekt som blev en bok, "Vi har så mycket material om Cassino. Kan vi inte klämma in det i boken också?" Sagt och gjort. Cassinoslaget räknades plötsligt som en del av Tysklands befrielse, men i hastigheten satte man fel rubrik på den berömda bilden av nyzeeländska truppers anfall och kallade dem för brittiska infanterister.

Annars är en av bokens styrkor att bildmaterialet är mycket omfångsrikt, vilket inte är så förvånansvärt när man läser hur boken baserats på materialet till en film. Men bildrubriceringen kunde vara bättre. En bild av en amerikansk soldat som rusar emot en brinnande amerikansk (eller tysk?) stridsvagn rubriceras utan samband med texten på sidan med, "Ett fruktansvärt blodbad", en beskrivning som måste ha förvånat de två andra soldater som upprätta går sakta fram i samma bild.

Samma slarv med detaljerna finns i beskrivningen av Dagen D-invasionen. "På många stränder lyckades genombrottet utan större förluster, på andra stupade hundratals angripare." Ett "genombrott" är inte detsamma som en landsättning och släktingarna till de tusentals (inte hundratals) som dog eller sårades på Omaha och de andra stränderna skulle inte uppskatta den förringande benämningen av förlusterna med "hundratals".

Trots allt har boken förtjänster. Den ger en lättbegripligt bild av fem stora händelser 1944-45 och är illustrerade med så många intressanta bilder att mina barnbarn blev överförtjusta.

Immer etwas, som tyskarna säger.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!