Tomas tillbaka ...med ny platta, ny producent, nytt skivbolag - och en manager
Mannen med de allvarsamma texterna är tillbaka.Men
Tomas Andersson Wij har pratat med Sara Schüldt om Peter Le Marc, Eldkvarn, Eva Dahlgren - och livet som journalist. Foto: Robert Svensson
Foto:
- Min syn på Norrköping har jag fått från Eldkvarn. Jag har lyssnat så mycket på Pluras texter att jag ser Eldkvarnlåtar framför mig när jag kommer hit, berättar Tomas.
Vi traskar mot närmsta café, där han imponerande vältaligt svarar på frågorna medan han äter knallgul mangosorbet.
uFör ungefär ett år sedan var Tomas Andersson Wij i Norrköping för att spela under bar himmel på kulturnatten. Även om natten var kylig, klar och allt annat än insmickrande, minns han spelningen som varm och speciell.
- Det var min första spelning i Norrköping. Den var fin. Jag blev glatt överraskad. Jag är väldigt förtjust i det där fabriksområdet. Det är unikt för Sverige och det var häftigt att mitt gigg var just där.
uHan brottades med skrivkramp när han skulle skriva låtarna till skivan, den sjätte i ordningen och självbetitlad.
- Jag har varit med om det förut, man känner sig knäckt och deppig när inget lyfter. Men jag har lär mig att inspiration inte är något at sitta och vänta på, det kommer när man jobbar.
- Det är en nystart. Jag har startat om i alla bemärkelser. Bytt producent, skivbolag och har nu manager. Alla mår nog bra av att arbeta med nya människor ibland, och det är spännande att se hur man blir i en annan omgivning.
Han ville nöta ner det högtidliga tilltalet och få låtarna enklare, luftigare och svängigare.
Nyckelpersoner i arbetet var de nya producenterna Johan Lindström och Peter Le Marc. Johan har tidigare producerat Totta Näslunds sista album och Freddie Wadlings senaste skiva som fick fina recensioner.
- Det var de tvära kastens skivinspelning. Ena dagen blev jag och Johan osams och skrek de fulaste orden till varandra. Nästa dag sprutade ur oss låtar. Johan är väldigt lekfull och tillförde en lätthet. Det är väldigt mycket glädje i skivan, och det behövs. De tunga låtarna får sina kontraster.
uVad tillförde Peter LeMarc?
- Peter har en väldig lojalitet med de kommersiella kvalitéerna, och har lärt mig mycket om tydlighet. Han har coachat mig väldigt konkret: "Skriv en låt som är så enkel att du nästan skäms". Sedan har han tagit bort låtar från plattan som jag i sista sekunden tagit med. Man måste avgöra det själv. Och jag tycker jag blivit bättre på att lita på min magkänsla och inte göra grejor för andra människors skull.
uDet känns som skivan med sina inslag av soul och country är ett försök att ta sig ur visfacket?
- Jag kände mig aldrig hemma i vissångarfacket. Jag är mer för kostym än manchesterbyxor och sjömanstatueringar. Det finns ingen bredbent arbetarklassromantik i mig.
uTrivs du med livet som artist, med allt det som det innebär?
- Jag tycker om att stå på scen. Jag tycker om att vara i skivstudion och tycker om att skriva låtar. Men ibland kan det kännas lite klaustrofobiskt att allt handlar om en själv. Ett tag arbetade jag som journalist samtidigt. Det var en rätt ideal tillvaro, då fick man sätta ljuset på andra. Jag har inte lämnat det, men jag har inte tid för det idag. Förut gillade jag att hålla på med mycket samtidigt, men de senaste åren har jag känt mer och mer att simultankapaciteten blir sämre. Jag måste koncentrera mig på en sak.
uDu har kritiserat tramset i media. Vad beror rädslan för allvaret på, tror du?
- Det är starka kollektiva rörelser som man dras med i. Kanske är det en reaktion på 70-talet med alla dess påbud? Kanske är det starka marknadskrafter. Somliga tjänar pengar på intresset för skit. Jag tycker man ser en Mc Donaldsfiering av media. Det är lättuggat, smakar sött och enkelt att välja när man kommer hem efter en lång arbetsdag. Sedan har personer ett behov av att bli sedda och vill vara med i t ex dokusåpor.
uSamtidigt var du själv nöjesjournalist förr. Det kan verka lite motsägelsefullt.
- Jag hade jag turen att skriva för Nöjesguiden som tillät långa artiklar. Jag alltid varit intresserad av mer eviga ämnen, både i mina låttexter och när jag jobbade som journalist. Så jag använde journalistiken som livsresearch. Jag frågade om sådant jag var intresserad av, som till Eva Dahlgren: "Har du gått i terapi?"
- Jag jobbade ju som redaktör för Knesset på Ztv och kan komma på mig själv med att sakna TV-mediet. TV går snabbt, man gör ett nytt program varje vecka och man jobbar i grupp. Det är motsatsen till det jag gör idag.
uHar det varit svårt att byta plats, från frågande till svarande?
- Många medieovana personer kan ju inte se att det som de säger hamnar i tryck och kan bli väldigt starkt. Det är därför de säger saker de får ångest för efteråt. Men jag är medveten om det och då har man hela tiden en spärrvakt i huvudet. Det är lite hämmande.
Så jobbar vi med nyheter