År 2007 anmäldes seriealbumet "Tintin i Kongo" till JK för hets mot folkgrupp. Även i Storbritannien och nu senast i både tecknaren Hergès hemland Belgien och Frankrike har albumet dragits inför skranket. Orsaken är den bild av afrikaner den ger: kolsvarta, stora läppar, halvt korkade. Nu ska tilläggas att albumet är från 1931 och Belgien hade en koloni vid denna tidpunkt, nämligen Kongo. Hergé har också själv i efterhand bett om ursäkt och hävdat att hans bild av afrikaner berodde på hans borgerliga fördomar och ovetskap.
För övrigt innehöll originalalbumet en del annat halvkontroversiellt, bl a en scen där Tintin borrar hål i ryggen på en noshörning, stoppar i en dynamitgubbe och spränger bort den från jordens yta. Djurrättsalliansen torde få blodstörtning. Just detta tecknade han dock om redan på 1970-talet för den skandinaviska marknaden. Dessutom är senare års upplagor försedda med en sorts varningstext där man betonar albumets roll som "historiskt tidsdokument från ett svunnet Europa".
Vi i Sverige är ju heller inte befriade från denna typ av diskussioner. I mitten av 2000-talet censurerades Astrid Lindgrens böcker om Pippi Långstrump från 1945; det flitiga användandet av ordet "neger" ströks. En bok av Jan Lööf fick ritas om, en kalender på en vägg i en bilverkstad med en storbystad modell innehöll plötsligt istället två gosedjur. Och senast så var det debatten om Rocky där en stripp innehöll en satirisk kommentar om att det är judarna som ligger bakom att alla tjejer Rocky träffar är elaka.
Det här väcker ju en del frågor om litteratur i allmänhet och hur man ska se på verk som tillkommit i en annan tidsanda och kontext. Ta Strindberg med sin emellanåt unkna antisemitism och en kvinnosyn från helvetet. Vad gör vi med honom? Bokskatten från förra seklet puttrar ju av rasism och kvinnoförtryck. Jag måste nog säga att Tintin-modellen, det där att se böcker i sin kontext är den enda vägen. Vi har något att lära av historien och den bild av samhället som träder fram i dessa böcker.
Värst drabbad idag verkar barnlitteratur vara. Och vi pratar inte bara om korrigeringar i efterhand, många av dagens barnboksförfattare hävdar att de upplever en mängd krav och restriktioner från förläggarhåll. Inga svordomar, ingen alkohol och inga farligheter ska finnas i dagens barnböcker. Författaren Ulf Stark uttryckte det som att ska han ha med en säl måste den numera ha flytväst på sig. Många klassiska alster skulle ha svårt i dagens korrekta värld, Alfons pappa skulle t ex inte få röka pipa. För att inte prata om Haddocks whiskyfyllor.
I den kommersiella förlagsvärlden verkar det finnas en oro över att stöta sig med någon överhuvudtaget. Lägg till detta en ökande trygghetsnarkomani från många föräldrar så blir våra barnböcker sällsamt urvattnade och mesiga. Barnböcker går från att vara konstnärliga alster till att vara pedagogisk uppfostringslitteratur i samhällets tjänst. Det är en väldigt dålig utveckling. Sakramentskade sumprunkare!