Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Terfel gör musiken till sin alldeles egen

KONSERT   Norrköpings Symfoniorkester Louis De Geer, Norrköping Dirigent: Eva Ollikainen Solsiter: Bryn Terfel (basbaryton), Elin Rombo (sopran)

Foto:

Kultur och Nöje2010-01-26 03:00
Anna Sköldh
n En riktig högtidsstund var det i De Geerhallen i lördags när världsstjärnan Bryn Terfel stod på scenen tillsammans med ljuvliga sopranen Elin Rombo. Ibland kan det vara svårt hitta rätt våglängd på de här konserterna som är favorittippade på förhand men den här gången hade man lyckats fullt ut. Orkestern var sin vana trogen generös och understödjande, dirigenten Eva Ollikainen ett energiknippe med en auktoritet av Guds nåde och solisterna verkade trivas som fisken i vattnet. Även programmet var lagom avvägt och vi slapp pärlbandet av highlights uppradade utan bakomliggande tanke. Före paus kände vi in varandra, fick en kick off med en solklar Verdi-uvertyr och vips var vi inne i konserten. Basbarytonen Bryn Terfel från Wales intog sedan scenen och där var han självklar, både vokalt och sceniskt. Torrbollar göre sig icke besvär en sådan här kväll, för det gäller att hänga med och tillåta sig ha roligt. Utrustad med buteljer som enda attribut sjöng Terfel ur Donizettis Kärleksdrycken så alla blev en smula törstiga och sedan fortsatte konserten på detta tema. Solisterna berättar någonting angeläget med hjälp av orkestern och publiken hänger med och nickar igenkännande åt toner, texter och situationer. Vilket fruktbart möte! Glädjen i att lyssna till Terfel ligger mycket i hans egna vilja att berätta. Han gör texter och melodier till sina egna och vågar även använda musiken lite vårdslöst och nästan egensinnigt för att komma dit han vill. Det kallas erfarenhet och bygger på stor musikalisk kunskap. Hans röst därtill överbrygger de djup som kan finnas mellan populär och klassiskt musik - om man nu kan definiera den skillnaden. I smäktande Granada av Lara drev han med sig själv och hela genren och lät oss hamna i ett lustfyllt tillstånd av musikaliskt rus. Elin Rombo, sopranen som verkar gå från klarhet till klarhet, var den perfekta partnern till Terfel men stod mycket stadigt på egna ben. Fattas bara annat med den gedigna bakgrunden som en utbildning på Musikgymnasiet De Geer har gett henne! En skön tät sopranstämma med bett i klangen, mjuka linjer, välegaliserad helt enkelt, bjöd på skönsång ur Bizets Pärlfiskarna. Allra mest imponerade hon dock i Bernsteins Glitter And Be Gay där hon helt respektlöst rev av den hutlöst svårsjungna arian utan skyddsnät med en bländande teknik. Himmel vilken koncentration och medvetenhet! Duetterna blev förstås till riktigt laddade musikaliska möten och varefter konserten led blev de båda solisterna alltmer bekväma i varandras sällskap. Mozarts aria om den kalla handen ur Don Giovanni fanns förstås med på programmet och pärlbandet av extranummer bjöd på riktiga godbitar. Hade inte orkestern helt resolut rest sig och gått med solisterna ut hade vi väl fortfarande suttit där och klappat taktfast efter mer.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje