Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Synd om Millennium-fansen

Luftslottet som sprängdes Filmstaden I rollerna: Noomi Rapace, Michael Nyqvist, Lena Endre med flera Regi: Daniel Alfredson Speltid: 2 tim 26 min Censur: 15 år

Kultur och Nöje2009-11-27 03:00
Erik Helmerson TT Spektra
n Jag tycker synd om de utländska fans som sitter och febrar efter upplösningen på "Millennium"-trilogin, åtminstone de som inte läst böckerna.De väntar sig ett klimax, en slutuppgörelse, en hämndodyssé där Lisbeth Salander ursinnigt mördar sig igenom de män som under hela hennes liv hatat kvinnor i allmänhet och henne i synnerhet.I stället får de domstols-tv. Rättegångar, pappersexercis och gubbar som avhandlar hot mot rikets säkerhet iklädda slips och buskiga ögonbryn."Luftslottet..." måste vara Sveriges dyraste dialog sedan Björn Rosengren och någon överentusiastisk medarbetare bestämde att göra Telia till folkaktie.I en timme och femton minuter händer i stort sett ingenting utom män som pratar kvinnor. Eller rättare sagt en kvinna: Lisbeth Salander. Och Lisbeth, vad gör hon? Ingenting. Det är som att se en "Kill Bill" där Uma Thurman inte vaknar ur sin koma förrän det är fem minuter kvar av filmen.Jag tycker också synd om Daniel Alfredson, regissören. Det var ju aldrig meningen att "Luftslottet..." skulle bli biofilm och exportprodukt. Det beslutet fattades inte av en konstnär utan av en plånbok. Det är faktiskt svårt att tänka sig någon bok som är mindre lämpad att filma, än mindre exportera.Men nu sitter vi där och gäspar oss igenom Mikael Blomkvists pliktskyldiga intervjuer med diverse konspiratoriska slipsar, tidningen Millenniums långsamma färd mot tryckeriet och inte minst storskurken Niedermanns fullständigt irrationella och obegripliga beteende.Det är först i filmens allra sista minuter som vi får någon sorts belöning för vårt tålamod, men symptomatiskt nog är filmens bästa avsnitt också dess kortaste.Ska man sammanfatta "Millennium"-serien, detta beundransvärt ambitiösa projekt, blir det som en brant sluttning. "Män som hatar kvinnor" var den bästa svenska thrillern på år och dag. Sedan gick det utför. Man kunde antingen ha klippt ihop film två och tre till en enda eller låtit dem förbli den tv-serie de var tänkta som. Det här vägvalet var sämsta tänkbara.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje