Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Sylvass skärpa i bilder och tanke

Way aheadMaria FribergÖstergötlands länsmuseum8 febrauari-10 maj

Kultur och Nöje2009-02-07 03:00
Det är lite bökigt på Länsmuseet med ombyggnation och flyttad entré. Men det är värt besväret att besöka Maria Fribergs separatutställning Way ahead - präglad av fullkomligt sylvass skärpa i bilder och tanke. Maria Friberg är en av Sveriges mest intressanta fotokonstnärer, delvis uppväxt i Vadstena och med släkt kvar i länet. Hon har gjort sig känd för verk där hon dissekerar manlighet, homosocialitet, identitet och normer. För första gången visas fotoserien "Way ahead", med tydliga referenser till klassiska och storvulna krigsmålningar av dimhöljda slagfält. I verket har Maria Friberg förskjutit sitt perspektiv i existentiell riktning. Ensamma överlevande
Männen i sviten är fotograferade i gryningsljus och ger ett intryck av att vara ensamma överlevande. Förvirrade och sökande. Vem är jag? Vad gör jag här? Vad har hänt? Vart tar vi vägen nu? Samtidigt som motiven har tyngd finns en hoppfullhet, ett ljus, en morgondag som gryr. Dimman tycks vara på väg att lätta, svaren närmar sig. De två personerna kan tolkas som speglingar av ett och samma jag, likaväl kan det handla om olika generationer som dras åt olika riktningar. - Jag har också använt männen som gubbar i arkitekturmodeller, där de anger storlek. Människan i sin litenhet står mot den storslagna naturen, säger Maria Friberg. Fylla på med dimma
Fotografierna är färgbilder, men ändå tömda på färg och hårt beskurna - själva platsen för fotograferingen är ointressant. Motivet vinner styrka som en icke-plats, eller en mental plats. För att få till bilderna och dölja omgivningen i det gotländska landskapet var Maria Friberg tvungen att förstärka den naturliga dimman med rökmaskin. - Jag fick springa fram och tillbaka för att fylla på dimma, säger Maria Friberg och skrattar litet åt minnet. Det säger något om hur vi förhåller oss till naturen. Vi är inte riktigt delaktiga i naturen, den är en skådeplats. Det är en dubbel känsla. Människans förhållande till den omgivande naturen används också i fotoserien "Alongside us", där män sitter uppflugna i träd. Tårpilar vars grenar påminner om fallande regn eller ett kalligrafiskt virrvarr av spretiga grenar. Männen liknar stora och loja katter, samtidigt ser de bisarrt malplacerade ut. Jag frågar mig om kvinnor i grenverket gett samma effekt. Genom historien har ju kvinnor förknippats mer med natur och ett vegeterande tillstånd. Undergångstoner
I verket "Still lives" sitter en man hopkrupen i fosterställning i ett truckdäck av märket Pirelli, som också leder tankarna till företagets kalender med lättklädda tjejer. En annan man hänger likt en kristusgestalt på en rad av däck. De tycks sårbara och onåbara, medan de stora och svarta däcken, ett machoattribut om något, känns en aning skrämmande. Det hotfulla temat blir ännu tydligare i videoverket "Common cause" där svarta tygklumpar dunsar nerför Nationalmuseums väldiga trappa medan det mullrar i högtalarna. - För mig står institutionerna för något fast och beständigt, men samtidigt uttrycker jag en ostoppbar rörelse som kan upplevas plågsam. Vi kan inte påverka vad som händer. Det är lite undergångstoner, säger Maria Friberg.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje