Men vi som var på Östgötateatern i onsdags och avnjöt den smått surrealistiska kammaroperan
"I natt! I natt! 2" utan de traditionella glasögonen och med en stor portion vilja att kasta oss ut i någonting oväntat, vi hade en glädjestund. För på scenen stod fyra fulllfjättrade estradörer i bästa "stå upp"-stil men med sångröster och genrebredd av sällan skådat slag.
"I natt! I natt! 2" är en samproduktion mellan Malmöoperan och Vadstena-Akademien som bygger på de olika 1600-talsoperor man sjungit sig igenom på Vadstena-Akademin. 2006 sattes barockoperan upp där och för den här produktionen hade även operan i Malmö plockats med. Nu är man på turne och turen var kommen till Norrköping.
Det är jag glad över.
Begreppet cross-over är måhända överlastat, men det är just vad det handlar om. En tight och ruskigt samspelt barockensemble framträdde i bästa dansbandsmundering, bara det kändes aningen underligt men helt rätt för just den här produktionen. De fyra vilsna själarna Lasse, Christer, Ingela och Kikki söker kärleken i storstadsdjungeln. Var letar man? Jo, på dansgolvet. Förberedelserna inför danskvällen, vad som händer där och efterdyningarna av en blöt natt är i korthet handlingen.
För att ta sig igenom storyn använder man sig av olika opera-arior med barockstuk där texterna är så överlastat svulstiga att man inte vet hur man skall förhålla sig till innehållet. Vilandes mot orkesterns dansbandsstereotypa utstyrsel blir det hur komiskt som helst. Eller kanske tragikomiskt om man hellre ser det så.
Just att identifiera alla dessa stereoptyper höjer operans igenkänningsfaktor, både när det gäller kläder, persongalleri, repliker och sångtexter.
Samtidigt som innehållet är allvarligt och värt att tänka igenom så är "I natt! I natt! 2" en drift med de flesta olika kulturyttringar man kan träffa på. En barockorkester med instrument som man inte visste fanns, i kostymer som inte borde finnas, en stiliserad balett som för tankarna till en dålig tv-kväll framför "Talang" och inte minst spelet mellan man/kvinna där killarna ägnar sig åt manlig muskelmätning medan tjejerna mumsar choklad.
Mitt bland alla barockklanger och slingor i högt och lågt bryts så allt av med en fenomenal kvartettsång i Inget stoppar oss nu, en schlager värd namnet.
Då märker jag hur snyggt de fyra sjunger tillsammans. Signe Sannem Lund som Kikki och Hedvig Jalhed som Ingela kompletterar varandra med en mustig mezzo mot en tät sopran. Christer som spelas av Karl Rombo och Daniel Hällström som spelar Lasse kontrar med mullig baryton och kärnfull tenor (trots pågående förkylning). Jag tycker "I natt! I natt! 2" var en härligt inslag i Norrköpings kulturliv som tycks gå från klarhet till klarhet.