Starka känslor i fransk filmpärla
Min sonHarlekinenRegi: Martial FougeronI rollerna: Nathalie Baye, Victor Sevaux, Olivier Gourmet, Emmanuelle Riva m fl***
Victor Sévaux och Nathalie Baye i franska känslodramat "Min son". Foto: Nonstopentertainment
Foto:
En hygglig, lågmäld, känslig pojk i lägre tonåren är det som utsätts för sin mors alltmer tyranniska krav på absolut lydnad. Småsaker som han gör av egen vilja bemöts med raseri. När han rymmer för att gå på fest med flickvännen tömmer modern hans rum på alla prylar. Tillrättavisningar och råskäll följs av förbud att besöka den toleranta mormodern för att spela piano och sedan av öppet våld.
Systern gör lönlösa försök att tala förnuft med föräldrarna innan faderns krav på studieprestation får henne att flytta till studentrum. Fadern, universitetslärare, som helst undviker konflikt, spelas med små fina medel av Olivier Gourmet (snickaren i Sonen).
Bakom moderns disciplinkrav anar man överdriven normalitetssträvan, skräck för konventionsbrott, svårigheter i barndomen och oförmåga att släppa taget om sonen. Filmen heter ju ungefär Min son är min på franska. Men Fougeron vill främst skildra personlighetsstörningens tragiska verkan på omgivningen, inte komma med enkla förklaringar, så moderns agerande förblir lite av en gåta. Man kan jämföra med porträtten av mänskliga brister i Maupassants noveller, och givetvis med den skönlitterära traditionen att skildra kvinnor med problem som manliga huvudpersoner mycket sällan har.
Hur livet idealiskt borde vara visas i återkommande bilder av mor och son i pardans, medan Gilbert Bécaud sjunger en ballad med text som får tragisk verkan i sammanhanget. Mästerfotografen Yorgos Arvanitis ger skön strikt form åt bilderna i den här filmen, som liknar Michael Hanekes satirer över borgerlighetens känslomässiga förstelning, fast utan hans kraftigaste avsiktliga chockeffekter.
Så jobbar vi med nyheter