Starka bilder berör och lämnar avtryck
Ögon tittar stolt in i kameran och möter betraktaren. Det är barn, transexuella, prostituerade och kända konstnärer. De talar genom fotografiet, genom fotografen Christer Strömholm. Och han har fångat bilden av sig själv och den hårda verkligheten. Det berör och smärtar.
Joakim Strömholm tror att hans far ändrade folks sätt att se på bilder, att det också var konst. FOTO: REBECCA JOHANSSON
Foto:
- Bilderna är inte så känslostarka för mig idag, det var värre förr. Det som drabbar mig känslomässigt nu är att han inte fick se det här, säger Joakim Strömholm beklagande medan han granskar fotografierna. Han har sina favoriter bland annat den japanska flickan i dimman.
- Den är vacker, ler han varmt.
<b>Provocerande</b>
Det går att se många av de mest kända fotografier som Christer Strömholm tog. De sårbara transexuella i Paris, utsatta och ensamma barn, den väsande kattungen och en mängd porträtt. Det är naket, provocerande och otroligt berörande.
- Han hade en svår och splittrad barndom på grund av föräldrarnas separation. Det var som om han genom hela livet ville ta igen det han missat, förklarar Joakim Strömholm. Själv lärde han inte känna sin far förrän han var 15 år.
- Han tyckte att barn luktade illa och var krävande. Han dök upp en gång om året och dokumenterade oss sen åkte han igen och fotograferade andra barn som han inte kände, berättar han.
Flera år efter att bilden på två små pojkar med handväskor togs erkände Christer Strömholm att han haft sina söner i minnet när han tog bilden.
<b>Självporträtt</b>
Fotografierna återspeglar i mycket Christer Strömholm själv. Sin egen utsatthet som liten genom barnfotografierna. Sin sårbarhet genom de transexuella och sin samlarglädje i alla de detaljrika grafiska fotografierna.
- Den ensamma pojken vid buren och pojken som står och tittar upp på scenen kallade han för "Lilla Christer", berättar Joakim Strömholm.
Men trots många närgångna fotografier var Christer Strömholm en blyg man. Rädd för att komma för nära eller att själv bli sedd. Men han älskade utmaningar och att utmana andra.
- När vi bodde tillsammans fick jag lära mig den konstnärliga principen. Nästan en gång i veckan möblerade han om för att få fram nya perspektiv och känslor, förklarar Ingalill Rydberg som arbetar som skådespelerska.
Christer Strömholm var inte alltid en lätt människa att leva med men hans fotografier sträcker sig över allt annat. Det är inte fotografier i vanlig mening utan går över till konst. Och det var så han började, med måleriet.
- Men han bytte verktyg, som han beskrev det själv. Målarfärgerna och dukarna låg alltid kvar framme men vi såg honom aldrig måla. Han använde kameran istället, konstaterar Joakim Strömholm, som själv gått i sin fars fotspår och arbetar som fotograf idag.
Utställningen reser genom landet och går att se i Norrköping fram till den 31 augusti.
Så jobbar vi med nyheter