Soldathustrun tar plats i knekthistorien
LARS ERICSSONSvenska knektarHistoriska media
Här är ett östgötskt soldatpar från Kisa. Livgrenadjären 35 Fant vid Ydre kompani med sin hustru Maria Sophia. Bilden är troligen från tidigt 1900-tal. FOTO: KRIGSARKIVET
Foto:
Ljung antogs 18 år gammal som knekt ner 483 vid Vartofta kompani, Skaraborgs regemente. Han avgick ur tjänsten 1942.
Arméstaben gjorde 1969 en genomgång och kom fram till att det fanns 94 indelta soldater i livet fördelade på 13 regementen. Den äldste var en 102-årig knekt vid Kronobergs regemente och den yngste en 84-åring vid Dalregementet. Bara en man var fortfarande tjänstgöringsskyldig, en 90-årig Upplandsknekt med 71 års tjänstgöring.
<b>Hustrun får finnas</b>
Lars Ericssons skildring av den svenske knekten i krig och fred är en ny upplaga av en bok som första gången kom ut 1995. Nya uppgifter har kommit med, bland annat ett helt nytt kapitel om soldathustrun.
När indelningsverket infördes var grundtanken att varje landskap eller län skulle ställa upp ett regemente i såväl krig som fred. Ett regemente bestod av 1 200 man. Två gårdar skulle bilda en rote som underhöll och försörjde en soldat. Denne fick oftast ett torp att bo på och odla upp. 150 soldater bildade ett kompani, oftast omfattande ett härad. Ofta var två gårdar inte tillräckligt stora för att klara bördan av en knekt och då fick fler gårdar ingå i roten.
Tidigare än 1680-talet hade krigsfolk tvångsrekryterats och detta slog hårt mot många gårdar som ödelades då krigen rasade som värst. För att undvika detta inrättade kungen yrkesarmén.
<b>Raskens</b>
Den svenske knekten har kanske blivit mest känd genom Vilhelm Mobergs Raskens.
Som förebild använde Moberg sin far knekten 132 Karl Gottfrid Moberg i roten 132 vid Konga kompani av Kalmar regemente, antagen som soldat vid 22 års ålder 10 mars 1887. Tio år senare föddes sonen Vilhelm i soldattorpet i Moshultamåla.
I Mobergs kontrakt som var mycket typiskt skulle soldaten Moberg få tre kronor i årslön, hälften i mars och hälften i september. Dessutom skulle roten årligen lämna honom tre fot och 1 1/2 kanna råg och tre fot och 1 1/2 kanna korn. Moberg skulle vidare få sex skålpund ull och lika mycket lin. Han skulle ha sommarbete i torpets enskilda hage och lövtäkt på torpets område.
Knekten Moberg fick själv hugga vinterved av tall och gran i nio fot långa bitar. Rotens dragdjur skulle dra hem 24 sådana lass. Till åker och äng skulle inte roten hjälpa till med dragdjur och redskap. Däremot skulle roten svara för fem kvarnskjutsar. Inte heller kunde knekten Moberg räkna med julkost från sina rotebönder
När Moberg var ute på kommendering skulle bönderna svara för torpets underhåll. Soldathustrun skulle vara behjälplig.
<b>Soldathustrun</b>
Soldathustrun var oumbärlig för att indelningsverket skulle fungera. När knekten var ute i strid eller på annan kommendering var det hustrun som skötte torpet.
Soldatens liv är väl dokumenterat och lätt att forska i. Om soldathustrun finns mycket lite dokumenterat. De enda möjligheter som finns att få veta mer om hennes lott i livet är de brev soldaten skrev hem och som hon besvarade. Emellertid var sällan soldathustrun läs- och skrivkunnig. Knekten fick lära sig läsa och skriva i tjänsten. Soldathustrun gick till prästen eller annan läskunnig och fick brevet uppläst samt dikterade vad hon ville mannen skulle få veta.
I krigstider kom mycket ofta inte knekten hem igen. Han dog inte så ofta i strid som genom sjukdom och förfrysning. Mannens frånvaro kunde betyda att änkan måste lämna torpet och ställdes helt på bar backe. Ofta löstes detta genom att den nye knekten övertog änkan. Detta gjorde att en knekt ibland fick en hustru som var mer än dubbelt så gammal.
Svensk vardagshistoria speglas i Ericssons intressanta skildring om indelta soldater, ryttar och båtsmän i krig och fred. Och nästan varje svensk har i sina anor någon knekt från de 300 år systemet fanns.
Så jobbar vi med nyheter