"Snart kommer "Idol" för författare"
Det har faktiskt hänt att jag tittat på Idol på teve. Jag ursäktar mig med att det inte helt och hållet är mitt val. Om jag vill umgås med min tjej på fredagkvällarna, och det vill jag ju, så måste jag sitta i soffan och på teve visas då Idol.
Andreas Soneryd.
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Så vitt jag vet finns olika varianter av Idol över hela världen.
Musikartister är väl också tacksamt att göra dokusåpa om: De är extroverta, expressiva, hungriga och ganska ofta inte så lite dramatiska. Det blir lätt bra teve, som man man säger.
Men jag undrar, och har stilla förhoppningar: När kommer Författare 2008 (eller 2009/10/11 mm).
Släng in några känsliga poeter, några författare som förläst sig på Bukowski och ett par mycket konstnärliga dramtiker.
Jan Guillou kan vara huvuddomare. Får man dem att samsas kan Linda Skugge och Björn Ranelid vara med vid sidan om.
Det skulle borga för irritation, personliga påhopp och stor konst redan från domarbåset. Vem som skulle vara programledare vet jag inte riktigt, men fick jag bestämma skulle det vara Horace Engdahl.
Att se någon stå att stamma fram några rim bakom mikrofonen blir ju inte direkt som att se en stor sångare framföra en gammal svulstig hårdrocksballad, ackompenjerad av en stråkorkester.
Man får kanske koncentrera sig på livet utanför tävlingarna. Deltagarna kunde kanske vara inkvarterade på ett trevligt kollektiv på söder i Stockholm.
Naturligtvis skulle de vara under svår press med deadlines och allt att hålla. För att lätta på trycket kunde tävlingledningen ordna med fester lite då och då. Bjuda deltagarna på lite rödvin, lite ost och lite kex.
Det är här jag ser dramatiken komma in. Framåt småtimmarna, med tomma vinflaskor på bordet, när irritationen mellan de känsliga poeterna och Bukowskiinspirerade författarna kommer upp till ytan och briserar. Det är då det skulle bli bra teve.
Jag vet inte riktigt hur utslagningstävlingarna skulle gå till. Det enda jag kan se framför mig är hur Guillou, Skugge och Ranelid dissar delatagarnas texter (och passar förmodligen på att dissa varandras också).
En efter en skulle de åka ut iallafall, under tårdrypande farväl och stråkmusik.
Till slut skulle en vinnare stå kvar med ett bokkontrakt i handen. Dagen därpå skulle vi förmodligen inte få läsa om att Ranelid thrashat sin loge, men kanske hade han skrivit en ilsken insändare till Dagens Nyheters kulturdel.