Slitsamma förhållanden
GÖTEBORG TT SPEKTRAPersbrandt var svartsjuk på Bodnia som var svartsjuk på Persbrandt. Och mitt i alltihop stod Maria Bonnevie.Inspelningen av norska "Gryningsland" var en prövning för skådespelarna.
I kommande Gryningsland blir Mikael Persbrandt och dansken Kim Bodnia rivaler om samma kvinna: Maria Bonnevie, Persbrandts fästmö. FOTO: KAMERAREPORTAGE
Foto: Fotograf saknas!
Och så; en tredje person, en inkräktare från förr, en fridsstörare.
"Gryningsland" har svensk premiär i april; det är ett tätt kammarspel som egentligen bara har tre roller: Maria Bonnevie och dansken Kim Bodnia som paret Maria och Eddie samt Mikael Persbrandt som Kullman. Han dyker upp i deras liv som av en slump, men han och Eddie har ett förflutet ihop, ett förflutet som kostat Kullman fem år i fängelse.
Inspelningen av "Gryningsland" skedde under tuffa förhållanden. Filmen gjordes på 18 dagar på plats utanför Norrtälje med en dogmainspirerad teknik; minimalt team, mycket naturligt ljus och skådespelare som knappt visste om kameran var på eller av. Extra slitsamt var det för Persbrandt, som på kvällarna åkte in till Stockholm och spelade "Don Juan" på Dramaten.
<b>Högt tempo</b>
- Det var ett väldigt högt tempo, men det gick, säger Mikael Persbrandt.
- Det påverkade mitt privata tillstånd och det var något de ville använda i historien.
Något annat som påverkade Persbrandts tillstånd var att se en annan man tillsammans med hans fästmö i verkliga livet, Bonnevie.
- Det jag kunde reagera på var att jag inte fick vara med på den överenskommelsen de hade. Om man är proffs som skådespelare kan man säga "hej" till varandra som ett riktigt par, och det innebär att man har en överenskommelse. Och att se deras beröringar som var fyllda med mening, det var jobbigt.
Men även Kim Bodnia kände svartsjukan - gentemot Persbrandt:
<b>Sjuka fantasier</b>
- I filmen ligger jag sjuk och fantiserar om vad de gör med varandra när jag inte ser. Jag låg där och tänkte "vad gör han med min fru"?
Persbrandt:
- Tänk på mig, jag åkte hem på kvällarna och ni gick små mysiga promenader. Jag var ju gästen i huset och visste inte vad ni två gjorde. Jag kunde gå in i ett rum, och där låg Kim och Maria nakna på en säng. Då var det bara att säga "ursäkta" och gå ner och vara förbannad.
Mikael Persbrandt har länge slagits med bilden av Hårdingen, en bild som främst målats av regissörerna till "Beck"-filmerna och som han själv ogillar. Nu är hans motspelare Kim Bodnia, en man som i Sverige främst är känd för sina roller i blodskvättande gangsterfilmer som "Pusher", "Bleeder" och "I Kina käkar de hundar". I "Gryningsland" spelar båda ex-kriminella. Upplagt för rubriker om hårdingarnas kamp, alltså.
- Det får de väl skriva, men det blir ju annat när man ser filmen, säger Persbrandt lite trött.
- Jag ser dem som två trasiga personer som kommit från en tuff miljö. Gunvald (Larsson i "Beck") är väl tuff på sitt vis, men jag tycker han är rätt tragisk. Men det är det visst bara jag som sett.
<b>Ser sanningen</b>
Bodnia säger först att han aldrig sett sig som en typecastad hårding:
- Eller rättare sagt, jag såg det för sent. Vad jag aldrig fått lov att visa är en karaktär som inser att han gjort fel. Här kommer vi in när han sett sanningen i vitögat och flyttat för att få tid till sin älskade. En reningsprocess.
- "Gryningsland" är en film om tankar som jag alltid haft, och här fick jag spela ut dem. Men jag är inte färdig med gangsterrollerna. Jag ska göra m a s s o r av gangsterfilmer.
Så jobbar vi med nyheter