När Veronica Maggio besökte Norrköping i somras trängde tusentals människor ihop sig på Holmentorget för att lyssna. Sångerskan pratade entusiastiskt om att få den stora dinosaurie som då stod på Flygelns tak att dansa, det var folkfest och euforin låg i luften.
När hon ett halvår senare återkommer till brottsplatsen, den här gången för att uppträda inne i Flygeln, är stämningen betydligt mer sansad.
Veronica Maggio och hennes medmusikanter är proffs, konserten är riktigt snyggt ljussatt och kavalkaden av hitlåtar kan man egentligen inte klaga på. Men det hela framstår som lite slentrianmässigt.
Mellansnacken känns mer inövade än spontana och låtarna lyfter inte i liveformatet. Trots att nummer som "Mitt hjärta blöder", "17 år" och festhymnen "Välkommen in" är riktigt bra material att arbeta med saknas dynamiken i framförandet. Det blir mer platta transportsträckor utan lyft än de där euforiska popkaramellerna som man faktiskt hade kunnat förvänta sig. Framförandet är lite för strömlinjeformat. Veronica Maggio lyckas inte övertyga sin publik om att hon verkligen brinner för varje stavelse som hon låter rulla över läpparna. Då blir hennes svala låtkavalkad lätt lite slätstruken.
Kompetent, men ospännande torde vara en ganska bra beskrivning av framförandet.
Därmed inte sagt att det är en långtråkig transportsträcka fram till slutet, då publiken för första gången tänder till på allvar och anordnar studsparty på Flygelns golv till paradnumret "Jag kommer". "Gammal sång" framförs med ett driv och bett som mycket av övrigt material saknar den här kvällen och säga vad man vill om att en cover framstår som den finaste stunden, men Snook-dängan "Inga problem", som tyvärr klipps av halvvägs, är tveklöst den melodi det slår mest gnistor om.
Där har vi emellertid ett av problemen. "Inga problem" har hängt med i livesetet länge nu och mycket den här kvällen är sig likt sedan Maggio stod på scen utanför Flygeln för bara några månader sedan. Både när det kommer till konsertens upplägg, framförande och låtval. Det bidrar också till känslan att det är lite slentrianmässigt.
Veronica Maggio har alla förutsättningar att göra något som är mindre lagom, mindre tillrättalagt, mindre förutsägbart och mer känslosamt och eldigt.
Hon borde ta bättre till vara på dem.