Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Slagkraftigt möte i De Geer

Kultur och Nöje2009-03-16 03:00
Anna Sköldh
I lördags mötte SON både slagverksensemblen Kroumata och sin nye gästdirigent Stefan Solyom. Det blev verkligen det slagkraftiga möte som utlovats i reklamen och konserten bjöd på god musik i fin tappning om än i aningen underlig kombination. Först blev jag glad av Alfvéns underfundiga Midsommarvaka som framfördes med musikantisk lekfullhet, ja nästan respektlöst frisläppt på grönbete. Slingor, melodier och impulser ur diverse folkmusikaliska traditioner trängs i partituret och det blir verkligen ett äventyr att hitta rätt i den musikaliska labyrinten. Symfonikerna under Solyom kastade sig förbehållslöst ut i rapsodin och hade mycket att berätta. Men sedan när Kroumata gjorde sin spektakulära entre började jag fundera på om de inte har gjort sig förtjänta av större utrymme i dagens konsert. Nu tog de sig ju friheten att bjuda på ett extranummer och tur var väl det nu när de verkligen fanns på plats i De Geer. Man framförde norrmannen Hans Wallins komposition Tides och det är verkligen musik full av kraft och energi. 6 slagverkare med laddade cymbaler tågar in genom salongen och intar scenen och synkar vågen både visuellt och i ljud. Häftigt! Sedan vidtar en orgie i musikaliska galenskaper som om de skett i en dunkel krog-miljö lockat till skrattsalvor. Nu vågade vi inte riktigt brista ut i den fnitter som bubblade upp inom oss, förutom de två små barnen på bänken framför mig som föredömligt visade vad de kände genom att både skratta och glittra ikapp med ensemblen. Mer sånt! Jag minns Kroumata som en samling mycket seriösa, nästan pretentiösa herrar som under åren tagit sin musik på stor allvar. Så är det säkert fortfarande, att de tar musiken på största allvar, men å så befriande det var att se hur de kastade loss all barlast och ägnade sig åt att förmedla det lustfyllda i ljudet. Förutom det härliga extranumret hade jag gärna hört mer av Kroumata som lämnade scenen utan cymbaler, nu med bjällror men med lika mycket energi. Efter paus samlade vi ihop oss till monumentale Bruckners 4:e Symfoni, den romantiska. Naturlyriskt så det förslår och med stor bärkraft kan man beskriva den över timslånga symfonin, smidig som en hjulångare och säkert lika svårmanövrerad. Finalen fick en väldisponerad resrutt som trots en ganska svajig intonation ändå gick rätt in i hamn. Bra jobbat orkestern och nye gästdirigenten!
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje