Skrev om världen från ett caféfönster
Johan Pettersson gillar att iaktta människor.Han har skrivit en bok om världen - sedd från ett caféfönster i Norrköping.- Jag brukar säga att det är hundra sidor skitsnack, skojar han.
Från ett caféfönster har Johan Pettersson betraktat livet och resultatet blev en bok. FOTO: NICLAS SANDBERG
Foto: Fotograf saknas!
Det som är samlat mellan pärmarna är tankar som väckts av människor och händelser knutna till en särskild plats. Ett café i Norrköping.
För ett år sedan började han sitt projekt att skriva om livet som pågår nära men ändå någon annanstans. Livet sett igenom ett caféfönster.
När Johan Pettersson gick in i en pappershandel och köpte en skrivbok var tanken först att skriva episoder från barndomens Boxholm.
- Det hände så mycket konstiga grejer. Men personer i min närhet kanske inte skulle tycka om det. Istället fick jag idén att skriva om folk som går förbi. Det blev ett experiment och boken är resultatet. Allting i den är sant, så som jag upplevde det.
Vilket café det handlar om förstår Norrköpingsbon snart, även om det inte nämns med namn. Till en början var det inte något favoritfik. Tvärtom.
- Jag hatade stället, men inställningen har förändrats. Det var inte alls min stil, rökigt och ovälkomnande. När man kom in tyckte jag det var ungefär som i en westernfilm när en kille kommer in saloonen. Allt stannar upp och alla bara tittar, liksom. Den känslan fick jag.
- Men när jag bestämde mig för att påbörja mitt projekt gick jag för första gången in, utan att gå förbi först för att se om det fanns någon plats. Det hade aldrig tidigare hänt.
Betalade utgivningen själv
Vissa personer har väckt hans nyfikenhet, som den tjejen med vita stövlar som satt ensam på caféet och som han ville säga hej till... men som hann gå.
- Jag ville prata med henne. Men så gick hon. Det är typiskt mig.
Den andra maj var sidorna slut i skrivboken. Kort därefter öppnade caféets uteservering och Johan Petterssons fönster mot världen försvann. Det blev en naturlig avslutning.
Johan gav ut boken helt på egen bekostnad och den finns hittills att köpa på åtminstone en bokhandel i stan.
- När jag vill att något ska hända måste det ske på en gång, gärna redan igår. Jag orkade inte sitta och vänta på nej tack-brev från olika bokförlag. Därför gav jag ut den själv.
Några författardrömmar har Johan inte gått och burit på genom åren. Men han beskriver sig som en skapande person. Idag arbetar han som dramalärare på Bäckadalsskolan i Valdemarsvik, och har också varit involverad i olika kulturprojekt i Norrköping. Människors beteenden är skådespeleriets fundament och hänger ihop med intresset för att iaktta andra människor.
- Redan i 17-årsåldern när jag var uttråkad och inte hade något och göra åkte jag ned till Boxholms centrum för att titta på folk. Men det kom inte förbi någon. På det sättet är Norrköping bättre.
Johan Pettersson lämnade Boxholm för teaterlinjen på Marieborgs folkhögskola.
- När jag gick på folkhögskolan fick jag idén att gå till en bar exakt samma tid varje dag i veckan för att se hur lång tid det tog för någon att undra vad jag höll på med. Jag testade det aldrig, men det här är något liknande.
- Jag har suttit på samma ställe och alltid beställt samma sötsliskiga kaffedrink med grädde. Men under de sju månader jag satt här har ingen frågat varför. Ingen har frågat.
Ålder: 27
Tittar på: Alldeles för många onödiga TV-program.
Läser: Sällan... Men Steinbeck är ju bra.
Lyssnar på: Tom Waits.
Framtidsplaner: Många. För många. För stora.
Tittar på: Alldeles för många onödiga TV-program.
Läser: Sällan... Men Steinbeck är ju bra.
Lyssnar på: Tom Waits.
Framtidsplaner: Många. För många. För stora.
Så jobbar vi med nyheter