Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Sex års bilder av öst

De forna öststatsländerna som på ett pärlband, som en final i Eurovision song contest. Ryssland, Moldavien, Ukraina, Transylvanien och Vitryssland.  Men likheterna stannar vid namnen.  Jens Olof Lastheins bilder är som en film. I stillbildsformat.

Foto: Sandberg Niclas

Kultur och Nöje2008-06-04 03:00
En film utan skådespelare, utan regissör. Helt enkelt en bit av verkligheten fri att tolka. För den som vågar stanna kvar och tänka ett varv till. Våga vrida våra föreställningar och förutfattade meningar ett varv till. Under sex år har fotografen rest mellan Vita havet i norr till Svarta havet i söder. Bilderna är som början på berättelser där vi är fria att själva skriva fortsättningen. Det är ofärdiga bilder. - Jag har försökt hitta en balans mellan mystiken och vardagen, säger Jens när han berättar om sina bilder. Han berättar gärna, men inte för mycket, ändå så pass att jag förstår att många av bilderna är ögonblicksbilder, utvalda ur en stor samling. Trots det är det som att bilderna är delade, en skiljelinje lik den som fortfarande delar öst och väst. Även om gränsen förflyttats är det östra Europa som i en annan tid. Människorna ser vid en flyktig blick just så öststatsaktiga ut som man förväntar sig. De unga kvinnorna, de blekta blondinerna och så männen - gärna med bar överkropp. ★ ★ ★ Det är något macho som lever kvar, överallt tar männen av sig på överkroppen som för att visa sin duglighet. Överallt röker de. Och pojkarna. Det är rostigt och en aning övergivet. Det är bilder som väl stämmer överens med min bild av öststaten. Sedan kommer de där varma bilderna och ställer till det. Bilderna som visar badande lediga människor. Familjer på utflykt. Grönska och oändlig kärlek. Så stort. Länderna i förändring där det gamla öst förenas med det nya, med de nya staterna. Det är vardag och fest även där. Morgontrötta människor på väg till jobbet. Eller kvällströtta på väg hem i fulla spårvagnar. Det är bröllop och alldeles vanliga dagar. Det är frusna själar i väntrum, kanske för att värma sig en stund, kanske för att åka därifrån. Det är människor jag vill lära känna, veta mer om. Jag vill att filmen ska rulla vidare. Att Vysotskijs sånger ska fortsätta att sjungas. Jens Olof Lasthein har gjort mig nyfiken, jag bläddrar vidare i den bok med bilder som också han gett ut, och låter berättelserna rulla vidare.

Arbetets museum

Jens Olof Lasthein

White Sea Black Sea

31 maj-31 augusti

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!