Senast Tokyo ? nu Shanghai
NORRKÖPINGI skyskrapstäta Shanghai lever discjockeyn Gary ?V-Nutz? Wang. Han representerar på många sätt det moderna Kina.I Norrköping läggs nu sista handen vid en dokumentärfilm om honom ? och ett land i förändring.
Campusstudenterna Björn Persson och Johannes Strömberg åkte till Kina och Japan för att göra film. I sommar klipper de klart en dokumentär med arbetsnamnet Cyklar alla kineser till jobbet?. FOTO: MARTIN ROTH
Foto:
I fjol vann de östgötska filmdagarnas tävling för unga filmare med "Fast, dirty, crazy", en studie av Tokyo och den oljudsaktiga improvisationsmusikstilen noise. Nu försöker Norrköpingsstudenterna sälja den till TV, samtidigt som de avslutar sin andra dokumentärfilm.
I våras åkte de till Shanghai för att göra en film om en av Kinas mest kände discjockeyer, Gary "V-Nutz" Wang.
<b>Nytt och gammalt</b>
- Japan gav mersmak och vi ville gärna återvända till Asien. Det här var ett sätt att förena intresset för film med att resa, säger Björn Persson.
De vill också ge en bild av Kinas omvälvning och spänningen mellan modernitet och tradition. Och få yrken personifierar västerländsk ungdomskultur lika starkt som discjockeyn.
Gary Wang bor i Shanghai, där gamla byggnader rivs i rask takt för att ge plats åt allt fler skyskrapor. På klubbarna spelar han västerländsk musik och på en kväll tjänar han lika mycket som vanliga arbetare har i månadslön.
<b>Betonar likheter</b>
Trots det geografiska avståndet delar Johannes och Björn Garys kärlek till underground-hiphop. Med filmen vill de också lyfta fram mänskliga likheter, snarare än kulturella skillnader.
I projektet ingår även en magisteruppsats. Den handlar om representationsproblem, alltså hur Kina och kineser framställs i reseprogram och reseskildringar. Bland annat analyseras den norska dokumenteärserien "Det gåtfulla Kina" som nyligen visades på svensk television.
- Det är antropologisk pornografi, utbrister Björn.
- I ett program talade berättarrösten förundrat om hur kineserna åt med matskålen i vänster hand och pinnarna i den högra. Samtidigt som jag satt framför teven och slevade i mig pasta på precis samma sätt, men med en gaffel istället för pinnar, berättar Johannes.
- Vi vill undvika exotifiering, att se på kineser som "den andre" och fokusera på skillnader. Mänskliga likheter är mer spännande, säger Johannes.
Med sig från Kina hade Björn Persson och Johannes Strömberg 20 timmar film inspelad med digitalfilmkamera. Men det var inget mot när de kom hem från Japan. Då hade de dubbel så många timmar film i bagaget.
- Det mesta är inspelat på gatunivå och utan de vykortsvackra vyer som man hittar i så många turistfilmer, säger Björn.
- I Tokyo filmade vi i hippa ungdomskvarter och stötte ofta på flera filmteam. Men i Shanghai var det inte lika lätt att filma vanligt folkvimmel. Många, främst de från landsbygden, som inte var vana vid kameror tittade rakt in i kameran, berättar Johannes.
Under sommaren ska filmen, med arbetsnamnet: "Cyklar alla kineser till jobbet?", klippas ned till mellan 15 och 20 minuter.
- Vi tycker båda att efterarbetet är roligt, men det är krävande att få en hållbar berättelse med en bra dramaturgi, säger Björn.
<b>Influenser från spelfilm</b>
Bland Björn Perssons och Johannes Strömbergs förebilder finns filmskapare Erik Gandini och Tarek Saleh som gjort "Sacrificio" med ett musikvideinspirerat bildspråk, men också spelfilmsregissörer så som Jim Jarmusch och Spike Lee.
- Vår film är en dokumentär, men vi lånar grepp från spelfilmen, säger Björn Persson.
- Jim Jarmusch vågar ligga kvar på bilder. Själv är jag alltid rädd för att tempot ska bli segt. Men det är lika illa om filmen är uppklippt så att det märks vad man är livrädd för, säger han.
Till sin hjälp har de filmaren Boel Zetterman som handledare och samarbetet med henne beskriver de som väldigt givande.
Johannes och Björn har bildat ett handelsbolag och investerat i en digitalkamera och ett bra redigeringsprogram. Men några fasta planer på nya projekt efter höstens examen har de ännu inte. Nu går all kraft åt till det intensiva arbetet med filmen och uppsatsen.
- Det är ju lite svårt att leva på att göra film. Så det blir väl så att man får ta vilket jobb som helst i höst. Och när man ganska snart inser att man inte vill gå omkring med det hela livet kommer nog många nya idéer, säger Johannes.
Så jobbar vi med nyheter