SECRET WINDOW···
Filmstaden***
Johnny Depp spelar författaren som dras med både hätskhet mot sin otrogna fru och hennes älskare och med kreativitetsproblem. Han får inte till slutet på en historia om äktenskapsbrott och förmodligen hämnd. Maskeringskonstnären Depp gör inga underverk precis som sarkastisk bohem med, som det visar sig, personlighetsstörning, men hans underdrifter och komiska förmåga gör att man fängslas av honom.
En dag anklagas han av en främling för att från honom ha stulit idén till en novell om ett svartsjukemord. Märkligt nog kräver han inte ekonomisk gottgörelse utan vill att yrkesskribenten ska "fixa slutet". John Turturro som psykopat i den kristne puritanens hatt är en grann syn, enligt berättelsens logik en strikt och omedgörlig gestalt, helt motsatt författaren. Det som sker mellan dem berättas i den effektiva skräckmelodramens gängse stil av David Koepp. Han är urstyv manusförfattare ("Jurassic Park", "Mission Impossible", "Panic Room"), som regissör främst traditionsmedveten. Inte för inte citerar han Hitchocks "Psycho", och låter kompositören Philip Glass imitera den filmens häftiga skräckromantiska musik. Dessutom gör han stramt bruk av modern filmteknik för att visa drömmens och den psykiska förryckthetens tillstånd i drastiska överdrifter.
Men mest är det en annan klassisk historia om personlighetsklyvning, "Dr. Jekyll och mr. Hyde", som anmäler sig för åskådaren. Hur ska det hela annars förstås? Redan i inledningen då kameran för oss in till andra sidan spegeln inser vi att vi ska möta skenbilder och förvrängda speglingar. Författaren har en psykos, han vill hämnas på hustru och älskare, men hans förnuftsjag hindrar honom. Då ger han som författare sig själv ett annat jag, och med den personligheten kan han ta sin hämnd.
Det påhittade jaget skildras som verkligt dels för att visa vad författaren ser, dels av åskådlighetsskäl. Samma gäller när Depp resonerar med sig själv i bild ungefär som Gollum i Ringenfilmerna. Men olikt dr Jekyll är författaren en rent osympatisk typ, och det är med något av satirikerns och svarthumoristens illusionslösa distans Koepp visar hur han slutför sin hämnd, "fixar slutet" som han vill ha det, i en sorts snedvriden kreativitet som förblandar liv och berättelse.
Så jobbar vi med nyheter