Sara Kadefors håller nästan hela vägen
Tänk att du kommer hem, kliver in i hallen. Där står alla hundramiljoner skor fint uppradade, mattan är dammsugen, golvet skinande rent och doften av gudomligt lagad mat slår emot dig.
Sara Kadefors. Foto: Ulrica Zwenger
Foto: Fotograf saknas!
<span class=color style='color:#BF0220;'>En ny bok
Sara Kadefors
Fågelbovägen 32
Pirat
Det är inte din mans förtjänst. Inte heller dina barns. Det är din hushållerska och barnflicka som städar, lagar mat och tar hand om dina barn. Hon tvättar dina underkläder och hon ler ljuvt mot din man.
I ett svagt ögonblick förbarmar sig Karin över den sjuka kvinnan från Moldavien. Hon tar hem henne, gör henne frisk och utnyttjar henne. Visserligen betalar hon lite mer än hon behöver, visserligen försöker hon vara lite snällare än hon behöver, nästan som en kompis. Men kvinnan från Moldavien vill inte vara kompis hon vill jobba, jobba och jobba för att kunna försörja sina barn. Karin vill hjälpa, Katerina vill inte ha hjälp.
Boken tar upp ett mycket angeläget ämne och visst ligger det nåt i uttrycket charity kills.
Men det är nånting som gör att boken inte känns trovärdig fullt ut. Är det så att överklassen har sina papperslösa flyktingar inom lås och bom och utnyttjar dem till bristningsgränsen? Är människor så dysfunktionella som Karin eller förstår jag henne inte? Och barnen - fy fan vilka lea ungar. Eller är det bara genom Karins ögon man ser dem så? Och mannen som gräver ner sig i jobb och inte längre kommer hem i veckorna, han som ivrar för miljön, sopsorterar och var föräldraledig precis lika mycket som Karin, hur kan han nu leva med sina brustna ideal?
Sara Kadefors första vuxenroman når inte ända fram men det är väldigt läsvärt på vägen.
Så jobbar vi med nyheter