Sällsynt charmigt
Peter Carlsson och Blå grodornaMedverkande: Peter Carlsson (sång och gitarr), Lars Dylte (piano), Staffan Wiklander (bas), Ola Norrman (trummor).Plats: Louis De GeerPublik: UtsåltBetyg: *****
Peter Carlsson och hans band Blå grodorna bjöd på en hisnande resa i De Geer i går kväll. Foto: Per Eriksson
Foto: Fotograf saknas!
Ändå drar han fulla hus.
När de kom till Norrköping igår hade de inte kört sin show sedan i februari. Biljetterna till De Geerhallen var slutsålda sedan länge och förväntningarna uppskruvade.
Men det var bara att luta sig tillbaka i de blåa plyschsätena. Och njuta i fulla drag.
Från första stund har Peter Carlsson publiken helt i sin hand. Han är en fenomenal historieberättare som med sitt mjukt sjungande dalmål charmar brallorna av alla.
Mustiga skrönor, anekdoter, galna hyss och en massa musik blandades om vartannat. Den ena berättelsen är mer skruvad än den andra.
Hisnande resa
Publiken bjuds på en hisnande resa med avstamp i James Elmores "Chicago" och sedan fortsätter vidare till Sveg, Malta, Nås, Dublin, Leksand, Novosibirsk och Göteborg med numera nedlagda butiken "Hattmans hatt".
Scenen liknar mest Skrot-Nisses verkstad med korrugerad plåt, oljefat, en gammal pinnstol och skinnfåtöljer som definitivt sett sina bästa dagar. En dieselkran, ett oljefat eller en kastrull med visp plockas helt plötsligt fram för att bli till annorlunda instrument. Mest galet och häftigt blir det kanske ändå när trummisen Ola Norrman ger sig hän med klädhängare, Duracell-kaninen (!) och andra gosedjur i ett mycket säreget solo.
Musiken svänger och gungar, men vägrar placera sig i några fack. Den växlar fritt mellan i första hand jazz, blues och visa. Bland referenserna finns Sigge Fürst. Nat King Cole och Evert Taube. Men han hinner också med ett potpurri med inslag av reaggae, hip-hop och jojk.
Att en artist lyckas komma så nära publiken och skapa en sådan hjärtlig stämning är sällsynt. Det känns lite som att sitta i någons kök, fast det är roligare än i de flesta kök. Och den tre timmar långa föreställningen är så uppslukande att den aldrig känns lång eller seg.
Det är snubblande nära så bra det kan bli.
Stackars alla dom som inte fick vara mä.
Så jobbar vi med nyheter