Mikael Mjörnberg:
Mannen i den vita hatten (16 år senare). Den givna avslutningslåten är det största, mest episka och känsloladdade Kent någonsin spelat in. Den kommer utan någon som helst tvekan få Holmentorget att skälva av emotionella utbrott.
Petroleum. Vassaste låten från senaste plattan Jag är inte rädd för mörkret är som klippt och skuren för liveformatet. Ett fint upptemponummer i en långsam repertoar.
Utan dina andetag. Jag anar storstilad allsång från 2500 strupar om Eskilstunas finest kvällen till ära har den goda smaken att plocka fram denna tidlösa hitmelodi.
Columbus. Refrängen! Refrängen! Så väldigt mycket mer behöver egentligen inte sägas.
400 slag. Det suggestiva basintrot i öppningsspåret från Du & jag döden får bröstkorgar att bågna och hjärtan att brista. En så väl hotfull som inbjudande melodi som gjord för att spelas live.
Kevlarsjäl. Det är knappast troligt att Kent plockar fram kevlarsjälen ikväll, men det är likväl en av de finaste stunderna i den digra diskografin.
Tänd på. "Släck inte ljuset, lämna lamporna på", när Jocke Berg sävligt, men samtidigt beräknande smeker fram orden innebär det så gott som alltid gåshud. När bandet fokuserar på nytt material i setlistan är "Tänd på" given.
Sara Segraeus:
747. Sju favoriter - då har förstås 747 en gjuten plats. Tyngdlöshet när den är som bäst.
Om du var här. Längtansfullt låtstycke från den tiden då Kent var mindre kryptiska, men ändå hade en portion poesi och vemod.
Kräm (så nära får ingen gå). Genombrottslåten är en nostalgiklassiker som aldrig upphör att skära i hjärtat.
Musik non stop. Brukar få fart fötterna. Man studsar lyckligt.
En himmelsk drog. Kraftwerkflirtande intro utvecklar sig till en himmelsk.. låt.
Kärleken väntar. Vapen och Ammunition-albumet är lite bespottat av de inbitna Kent-fansen. Avfärdad som ?låten 29man fotar i?. Skit i det. Kärleken väntar tillhör bandets bästa.
Socker. Visst är den lätt sönderspelad, men fortfarande en vibrerande sorglig samtidsbetraktelse. Med skönt driv.
Erika Wiman:
Blåjeans. Den tar mig tilbaka till våren -95 när jag försökte önska den här låten på radio i Göteborg men ingen hade ännu singeln.
Utan dina andetag. Vackert om kärlek utan att vara klyschigt. Riskerar dock att bli utsliten om alla ska spela den på sitt bröllop.
Jag vill inte vara rädd. I den bästa av världar räcker det om man beslutar sig för att sluta vara rädd.
Kärleken väntar. Avslöjar förstås med det valet att jag inte är ett hardcore-fan men den är bra, det kan inte hardcorefansen neka till.
Ingenting. Sätter sig som en slinga i huvudet man inte blir av med.
Om du var här. När man hör den på engelska förstår man att svenska ibland är överlägset att skriva på - om man är svensk - och det svenska språket är vackert.
När det blåser på månen. Den första skivan var magisk, med formuleringar som kändes så nya - fast Det blåser på månen är en ungdomsbok från 40-talet.