Olika människor - men ändå så lika

"Olika människor" är människor som journalisten Carl Abrahamsson mött. I New York. I Sverige. Fotoutställningens svartvita bilder känns något ensamma, trots att de är 31 till antalet, där de hänger på slitna väggar i Kraftstationen. De är fotografer, regissörer, skribenter, konstnärer med det gemensamma att de har en passionerad vision av hur livet ska levas.Den första jag känner igen är kvinnopiskaren Hans Scheike, följt av fotografen Jens Assur och så filmaren och konstnären Carl Johan De Geer. Sedan tar det stopp. Namnet Malcolm McLaren känner jag igen till namnet, men på bilden där han står framför en enorm väggklocka blir han til vem som helst. Ingen jag känner. Och det är genomgående så att porträtten skulle kunnat föreställa vem som helst. Det finns inget i bilderna som ger några som helst ledtrådar till människorna.Men så finns såklart boken där de avporträtterade berättar. Den kom till först. Sedan utställningen.Om man för en stund bortser från boken och istället ställer sig frågan "Hur intressanta människor rakt upp och ner på bild egentligen är"? Vad är då svaret?Vad gör en männisa intressant? Som bok där intervjuer och bilder samspelar finns en mening, något att berätta. Men människa efter människa får mig inte att stanna upp och vilja veta mer, det skulle behövts något som gjort att min blick ville vila ännu en stund i deras ansikten.

Information till våra läsare

Olika människor - men ändå så lika