Obehaglig norska
UNNI LINDELLRödluvanPirat
Unni Lindell.
Foto: Fotograf saknas!
Så har författaren Unni Lindell sagt om sin senaste bok Rödluvan.
Det är bara det att det dröjer ett tag innan vi vet vilken kvinna det är som för länge sedan fått nog. I Rödluvan får vi krypa in under skinnet på tre systrar. De har delat samma uppväxt, samma mamma, samma mormor, men framför allt samma svek. Sveket har präglat dem och skapat de tre vuxna systrarna som idag är Lisbet som är barnmorska, Judith fotograf och Carol som altid har varit minstingen, som vuxen intrasslad i ett blandmissbruk.
Rödluvan har hamnat i facket kriminalthriller, men det tycker jag inte stämmer. Förutom att vi inte får möta Unni Lindells kriminalkommissarie Cato Isaksen, blir den aldrig särskilt spännande. Man vet så väl att författaren står på kvinnans sida, så tydligt att hon aldrig skulle "döda en älskling". Däremot är Rödluvan väldigt obehaglig. Inte just för att hon mördar de män som kommer i hennes väg och som skrämmer och krymper hennes livsutrymme, utan för att den skulle kunna vara sann. Systrarna, deras vardag och liv är du och jag.
Men den når aldrig samma äcklande, provocerande och välgörande känsla som Helen Zahavis Dirty weekend. Som väl ändå måste sägas vara den moderna föregångaren till böcker där kvinnorna fått nog och slår tillbaka.
Nästa år återkommer Unni Lindell med en ny bok och den här gången tar hon med sig Cato. Då blir det nog en riktig deckare.
Så jobbar vi med nyheter