Name? vill väcka världen med sina protestsånger
NORRKÖPINGAtt uttrycka det svåra enkelt är målet för Name?. Ulrika Johansson skriver protestsånger om orättvisor, sorg och ungdomsproblem vuxenvärlden alltför ofta blundar för.- Texterna är viktigast, utan dem är vi ingenting, säger hon.I dag spelar femmannabandet på Pop i parken och på söndag på Storåfestivalen i Söderköping.
Name? I eftermiddag spelar Name? på minifestivalen Pop i parken i Hörsalsparken, mitt i Norrköping. Från vänster Hanna Källberg, Christina Månsson, Kim Gustavsson, Sanna Andersson och Ulrika Johansson. FOTO: ROBERT SVENSSON
Foto: Fotograf saknas!
- Vi hade sökt en tjejtrummis länge, men det var jättesvårt att hitta någon, säger Ulrika Johansson. Men vi fick istället kontakt med Kim i Motala via Internet. När han fick höra vår musik blev han helt salig och ville vara med. Det fungerar jättebra.
Bandet Name? uppstod ur askan av Ulrika Johanssons och Hanna Källbergs duo Ajronix. De båda komponerade musik på det basala datorprogrammet E-Jay, men så småningom gick de över till riktiga instrument, piano och gitarr. Spelningarna de lyckades få var på tillställningar som våffelkvällar i Östra Ryd och Lions välgörenhetsmarknad. Och efter två år började de tröttna.
- Det hände inte så mycket och var lite tamt, säger Ulrika.
<b>Värvades från biljardbordet</b>
Men de lade inte av, utan började jaga medlemmar till ett popband för att ställa upp i musiktävlingen Rockkarusellen.
- De ringde till mig när jag spelade biljard och undrade om jag ville spela med i bandet. Det var något jag aldrig trodde att jag skulle göra, det är något man drömt om hela sitt liv, säger Christina Mårtensson, basist.
<b>Melodisk pop</b>
Något namn hade inte bandet när När Ulrika anmälde det till Rockkarusellen i sista stund. På raden där bandets namn skulle fyllas i skrev hon till slut "Name?" i brist på annat. Det var två timmar före deadline. Och det fick leva vidare.
Idag ingår Ulrika (gitarr, piano, sång), Kim, Hanna (sång), Christina (keyboard) och Sanna Andersson (kontrabas). Alla går de på gymnasiets estetiska utbildningar inom musik eller bild.
Musiken beskriver de som melodisk pop. Titlar som "Injustice" och "Det finns fler än du" skvallrar om medvetna texter.
- Jag vill inte skriva om kärlek. Det temat har blivit en industri som redan tjatats sönder av Max Martin och många andra. Jag skriver om sorg, orättvisa och ungdomars problem, säger Ulrika.
- Det finns två val, som jag ser det, antingen ställer man sig i mittenfåran bland alla kommersiella band, eller så ställer man sig vid sidan av. Det senare är roligast och mest angeläget, säger hon.
Bland förebilderna finns dock storsäljande Eminem.
- Hans låttexter är väldigt starka, säger Ulrika. Mitt mål är att folk ska känna sig träffade av musiken och kanske få hjälp av den.
<b>Lockar - och avskräcker</b>
Så många spelningar har Name? inte hunnit med ännu. Men det blev några med Rockkarusellen och tävlingen Musik Direkt. Christina Mårtensson berättar att scenen både lockar och avskräcker på samma gång.
- Innan man går upp känns det ungefär som man ska dö. Sedan får man värsta kicken när man står där.
Och när Hanna Källberg säger att hon helst vill glömma de första scenframträdandena med Ajronix.
- Vår första spelning var jättehemsk. Vi hade hyrt utrustning men råkade sjunga falskt, berättar hon. Sedan dess har vi som tur är lärt oss massor. Vi har tagit lektioner i solosång och utvecklat rösten.
I eftermiddag är det alltså dags för Name? att inta scenen - mitt i Norrköping.
Så jobbar vi med nyheter