Just nu pågår något mycket farligt i Sverige som inte fått så mycket uppmärksamhet ännu. Ett orosmoln sprider sig, speciellt över de människor som har funktionsnedsättningar och personlig assistans. Samtidigt som alliansen gjort livet mer och mer osäkert för människor med funktionsnedsättningar ändrar Försäkringskassan förutsättningar och bedömningsmetoder med jämna mellanrum. Det här resulterar i en absurd situation där man vartannat år kollar upp personer som har funktionsnedsättningar som de haft under lång tid och kommer att leva med resten av livet. Rimligen tänker alla då att assistansen för en sådan individ inte behöver förändras annat än att kanske öka då personen på sikt. Så gemene man tänker att de som verkligen behöver personlig assistans de kommer få sitt stöd.
Chockerande nog fungerar det inte så.
Vad som också hänt är sättet som Försäkringskassan undersöker människor på med total brist av respekt för den personliga integriteten. Exempelvis har personer med funktionsnedsättningar fått frågor om de prompt behöver besöka toaletten visst antal gånger dag? Måste personerna raka sig en gång per dag? En person fick höra att tre timmar fritid på en dag är alldeles för mycket. Att den tiden dessutom innehöll engagemang i föreningslivet tog handläggare ingen hänsyn till. Men den större frågan är varför tre timmar inte anses vara rimlig nivå av fritid när vi som inte har personlig assistans kan ägna så många timmar på fritidsaktiviteter. Jag har sett med egna ögon hur en person blir påverkad ett helt år inför Försäkringskassans bedömning. Hur hen grips av oro som inte släpper förrän beslutet kommer och hur befriad personen känner sig när det väl är över.
I vissa fall har Försäkringskassan börjat se över så kallad ?aktiv tid?, det vill säga endast den aktiva tiden i ett moment. Det kan exempelvis handla om toalettbesök, kassan räknar endast med den aktiva tiden en assistent utför de exakta momenten så som förflyttningar, på- och avklädning och stöd med intimhygien. Tiden personen sitter på toaletten och uträttar sina behov räknas inte med. Klarspråk: när assistenten torkar dig har du rätt till tiden, men när du kissar räknas inte det, trots att du inte haft någon möjlighet att själv sätta dig på toalettsitsen. Jag vet inte hur långt det här har kommit men bara tanken är skrämmande. Det kommer förslag från ledande skribenter i borgerligt dagspress att återinföra institutioner, vilket vore en hisnande tillbakagång i utvecklingen. Allt detta för att vadå? Finansiera så medelklassen har billig städhjälp eller får renovera billigare? Så att tjänstemän får 1000 kronor mer i plånboken per månad? Dem där pengarna som vi andra tjänar in görs på bekostnad av de som behöver välfärden mest.
Ett samhälle som inte kan finnas till för alla är ett misslyckat samhälle. Personlig assistans är en rättighet som ger frihet till människor och det finns inte något viktigare än frihet för någon, fråga den som saknar den.
