Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Mycket makt - inget djup

Foto:

Kultur och Nöje2007-10-24 01:07
Jag har alltid betraktat den förre s-ledaren Göran Persson som en i grunden konservativ och stundom mycket skicklig maktpolitiker. Boken "Min väg, mina val" förstärker mina intryckDet konservativa tar sig många uttryck. I en passus skildrar han t ex hur han tillsammans med Thage G Peterson försökte förhindra den svenska kyrkans skiljande från staten. Ett mer manifest uttryck för Göran Perssons konservatism är att han tar den rådande ordningen för given. Han skriver ganska mycket om det svenska medlemskapet i EU. Men EU och Sverige är två separerade berättelser i boken. Persson agerar i EU - först valhänt, sedan allt mer hemtamt - men Sverige rullar samtidigt på precis som förut. De stora förändringar som delaktigheten i unionen skapat och skapar i det svenska samhället, finns inte med i Göran Perssons värld. I vart fall skriver han inte om förändringstrycket i sin bok.Den alltmer fria och styrande marknadsekonomins betydelse för den nationella politiken, ägnas heller inte någon reflekterande diskussion på Göran Perssons 468 boksidor. Trots EU-medlemskap och totalt global ekonomi så tycks allt vara som vanligt. Persson rycker i en spak där, skruvar på en ratt där, halverar arbetslösheten hit, stänger en kärnkraftsreaktor dit, håller ett tal i norr och ett annat i syd. Och så fixar det sig. Allt är som vanligt. Man behöver heller inte läsa mellan raderna för att förstå att han också betraktar socialdemokratins överhöghet som en naturlag. Han ställer en lång rad förändringskrav som mp och v måste leva upp till om något samregerande ska bli möjligt i framtiden. Men s kan tydligen rulla på precis som vanligt?Maktpolitiskt förvånar han heller inte. Felen är alltid någon annans.Det var Pär Nuders fel att valet förlorades 2006, Olof Johanssons fel att kyrkan skiljdes från staten och SvT:s fel att TV-serien om Persson "smutsades ner".Aftonbladets Lena Mellins omdöme om boken är att "Persson skulle kunna bli kvällstidningsreporter". (AB 23/10)Jag håller med. Det är en ytlig, rubrikvänlig bok som jag på sin höjd skulle vara beredd att betala tio kronor för.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!