My Swedish teacher told me
Ord från klassrummet, vad en lärare säger, kan ligga kvar hela livet, vare sig man vill minnas eller inte.
Foto: Fotograf saknas!
"En mening ska innehålla ett subjekt och ett predikat."
"Man ska aldrig använda svordomar i texter."
"Undvik utländska ord och uttryck."
"Börja aldrig en mening med OCH eller MEN."
"Ordet SÅ ska användas ytterst sparsamt, helst aldrig."
OCH så vidare.
Det är konstigt. Jag minns ingenting om periodiska systemet längre. Att jag överhuvudtaget läst tyska i tre år är obegripligt. Mina kunskaper om biologi sträcker sig som längst till att jag hjälpligt kan särskilja våra vanligaste husdjur. Matematiken då, den kära matematiken... Jag tror att ingen av mina gångna mattelärare skulle bli förvånad över att jag i stort sett inte klarar mer än femmans multiplikationstabell idag.
Förmodligen handlar det om intresse. Jag tror inte att matte-, fysik-, eller biologilärare är speciellt mycket tråkigare än svenska- och historielärare. De hade bara en lite jobbigare uppgift när det gällde en sådan som mig. Jag kunde inte (och ansträngde mig väl inte speciellt mycket heller) på något sätt uppbåda intresse för grundämnen, formler eller grodor i någon liten (jävla) damm som man ändå inte kan bada i.
Svenska och historia däremot: ge mig en uppsatsuppgift, be mig beskriva andra världskrigets förlopp och jag ger dig en flitig student.
Det gick längre än att jag bara var ointresserad av nämnda ämnen. Jag tyckte personligen illa om lärarna ifråga och hade svårt att umgås med elever som var intresserade av ämnena. Det är först på senare år som jag faktiskt lärt känna en person som är kunnig inom fysik och matematik. Hon är å andra sidan också intresserad av litteratur så jag antar att det lite tar ut svagheterna.
Svenskläraren är ständigt med mig. Som en osalig ande står hon redo att ge sig på mina texter med den flitigt använda rödpennan. Hennes regler är som moraliska hörnstenar. Trots att jag är vuxen, betalar mina räkningar, får handla på Systemet, kan hamna i fängelset, har jag problem med att börja en mening med OCH. Om jag av misstag får in ett SÅ i en mening försöker jag desperat hitta ett sätt att få bort ordet. Jag drar mig från att använda svordomar och om jag ändå gör det, försöker jag censurera det något. Alltså kan meningar under särskilt upprörda stunder vara fyllda av f*n, j***ar, h-t-l-vetre och så vidare.
Det är cirka 13 år sedan någon svenskalärare hade något direkt bestämmande över mig. Jag tror deras inflytande något börjar släppa greppet om mig. Kanske kommer en tid då jag obehindrat kan strö SÅ omkring mig. Och börja en mening med OCH.
Fast kanske är det kunskaper och lärdomar som aldrig försvinner. En tänkare lär ha sagt "Kunskap är ett lätt bagage" och visst är det väl så.
Kunskaper komma och gå men svensklärarens ord bestå. Så ta mig fan.
Så jobbar vi med nyheter