Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Musik

Norrköpings Symfoniorkester
De Geerhallen
Dirigent: Joseph Swensen
Solist: Akira Wakabayashi, piano
Musik av: Karin Rhenqvist, Schumann och Beethoven

Kultur och Nöje2001-03-31 00:00
ANNA SKÖLDH
Från klarhet till klarhet har säsongens konserter gått för Norrköpings Symfoniorkester under våren. Därför blev torsdagens konsert ett mellanspel som tack vare Rhenqvists Arktis Arktis ändå hade sitt värde. Visst hade Schumann sina poänger och mycket hos Beethoven kunde man glädjas åt, men inte ända in i evigheten.
Karin Rhenqvists flödande komposition Arktis Arktis tog oss till en annan dimension där tankarna tilläts flyga fritt och vilt. Musiken hade en vilsam grundstomme som krävde små utflykter i sin jakt på jämnvikt. Sjoken av toner och melodiska vandringarna andades behagligt lugn - lätt och lekfullt, frostigt och friskt. Dirigenten Joseph Swensen förmedlade musiken med svikt.

<b>Kunde stå fri</b>
Pianisten Akira Wakabayaschi var solist i Schumanns Pianokonsert a-moll. Hans insats var bäst i den mer solistiskt präglade melodilinjerna där han kunde stå fri från orkesterklangen. Då fick musiken lyster och det skapades intresse. Mellansatsen spelades tankfullt sökande och avvaktande. I övrigt upplevdes spelet som grötigt och utan klar riktning i klanghänseende. Dock satt löpningarna där de skulle och fingrarna visste vad de ville. Orkestern hade tyngd i spelet och stadig kontakt med solisten men trots detta upplevdes spelet som staplande och otydligt.
Beethovens 7:e symfoni är en trevlig symfoni, lätt att ta till sig och med härliga melodier som stannar i minnet. Den första satsen spelades med flödande kolorit, som ystra kalvar på grönbete kvittrade träblåset i ett snitsigt upplägg. Den andra satsens ljuvligt finstämda rapsodi spelades med lyster och esprit, noggrannt men med fritt spelrum. Finalen som lätt kantrar över spelades med charm och Swensen liksom drog ut innehållet ur musiken. Sammantaget en 7:a utan övertolkningar, ganska okomplicerat spelat där framförallt den fräscha melodiken fick ta plats.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje