Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Musik

De Geerhallen Norrköping
Norrköpings Symfoniorkester
Dirigent: Jason Lai
Solist: Joanna Markson Falk, flöjt
Musik av Vaughan Williams, Nielsen, Elgar

Kultur och Nöje2003-03-01 00:00
ANNA SKÖLDH
Mycket engelskt och en smula danskt klingade i De Geerhallen under förstklassiker i torsdags. Det danska inslaget var en klar och nobel tolkning av Carl Nielsens flöjtkonsert som med sina blott två satser innehåller mer än många stora symfonier. Solist var orkesterns egen stämledare Joanna Markson Falk som med älskvärd och glansfull ton glittrade fram motiv och stämning.
Det fanns en fast kärna i spelet och det kändes som om flöjten var den som förenade och knöt ihop alla spridda trådar i musiken. Flöjten var liksom ensam ute i stora världen på jakt efter ett ackord att ty sig till. Markson Falk var hela tiden snabb med galanta formuleringar och gestaltningsvilja. Som motståndare eller kanske medvandrare fanns trombon och puka som lade sig i och vände upp och ner på begreppen.

I den andra satsen blir tempot ett annat och risken blir att det hela rasar ihop. Så inte under dirigenten Jason Lai som uppmuntrade en råhet i spelet som gav dramatik i all sin enkla tydlighet. Detta tillsammans med flöjtens envisa letande efter harmoni och en envis fasthållning vid ett klangskönt, gnistrande spelideal gjorde Nielsen full rättvisa.
Engelsk musik ur olika perspektiv blev det med Vaughan Williams Tallis-fantasi. Det handlar om en engelsk 1500-talspsalm som plockats upp och vecklats ut. Koraltemat vandrade fram i olika akustiska skepnader och formationer som fick mig att tänka på ackord i olika omvändningar och varianter. En underfundig placering av en mindre stråkensembel, liksom en orkester mitt i orkestern, gav spänst och dynamik med skira klanger mitt i det rustika. Dirigenten Jason Lai gav ett "tungfotat" intryck i Vaughan Williams, något som enbart gav positiv effekt och fick musiken att bottna.

Mer engelsk blev det med Elgars Enigmavariationer. 14 småstycken som handlar om allt mellan himmel och jord skall samsas under samma tak och visst blir det trångt med alla olika infallsvinklar. Den redige dirigenten höll isär och lade ihop pusslet till en helgjuten bild med hjälp av en väloljad orkester. Ibland var det sprittande hysteriskt med fladdrande stråkar och fnittrande flöjter. I nästa variation hamnade vi i en magnifik stämföring, klangskönt behagfullt. Så vidare till rytmiskt färgsprakande berättande, via lättsamt fantasieggande till stiligt lågmälda infall. Men visst känns Nimrodvariationen mest musikantiskt genomförd, kanske för att den är så varmt orkestrerad och med en melodilinje som känns lätt att ta till sig.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje