Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Musik

STJÄRNKLASSIKER De Geerhallen
Norrköpings Symfoniorkester
Dirigent: Sachio Fujioka
Solist: Niklas Sivelöf piano
Musik av: Ravel, Mozart, Sibelius och Sjostakovitj

Kultur och Nöje2002-01-12 00:00
I stjärnklassikerserien ryms det mesta och fyrklövern Ravel, Mozart, Sibelius och Sjostakovitj försvarar sin plats med glans. Torsdagskonserten fylldes av hörvärd och väl framförd musik inom ett brett spektrum, men med orkestern i centrum.
Ravels lilla orkesterverk Gåsmors sagor med sina fem berättande satser inleddes med att Prinsessan Törnrosa spelades mer svajigt än nöden kräver. Balansen infann sig lagom till Tummeliten och framme vid Laideronette hade man piggnat till ordentligt. Den förtrollade trädgården gav ett samlat och behagligt intryck med en sorts auktoritet mitt i det lättsmälta.
Mozarts alla pianokonserter är kära vänner som alltid pryder sin plats. Nr 16 i D-dur är en trevlig komposition och kvällens framförande var stiligt och elegant. Solisten Niklas Siverlöf presenterade ett rappt pianospel som tog till vara karaktärssvängningarna.
Musiken pendlade mellan glittrande lyrik och dovt mörker. Solistens spel var som sig bör - välordnat men inspirerat och fullt av glöd. I den andra satsen blev dialogen mellan pianist och orkester, framför allt träblåset, fruktbart och pianostämman kunde framträda fritt och rapsodiskt mot orkesterns glansfulla harmonier. I den sista satsen lekte nytända stråkar fram ett tema som pianisten hjälpte till att stegra mot finalens utvekling mot dramatik. Dirigenten ledde Mozart klart, stringent och kärnfullt utan onödigt bjäfs.
Sibelius Lemminkäinensvit innehåller fyra legender inspirerat av Kalevala-eposet. Under konserten spelades den tredje satsen, Tuonelas svan, i en öppen tolkning. Musiken innehåller så många bottnar i sig självt och står så bra utan ett överlastat spel. Detta hade dirigenten Fujioka tagit fasta på och orkestern presterade ett skirt spel den tunga karaktären till trots.
Av Sjostakovitjs symfonier är nog nr 9 den lättaste att ta till sig för den ovane lyssnaren. Till detta serverades ett vässat enhetligt spel med orkesterns soloprestationer på topp. Fagottisten Audun Halvorsen värmde på med glansfulla slingor i ett känsligt finlir mitt i det burdusa. Orkestern utnyttjade alla möjligheter till spirituella utflykter och bad inte om ursäkt för att ytterligare breda ut sig. Då blir det också roligt att lyssna.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!