Musik
De Geerhallen NorrköpingNorrköpings SymfoniorkesterDirigent: Lü JiaSolist: Sarah Chang violinMusik av Dvorák, Bruch och Beethoven
Med Dvoraks Slaviska danser fick vi en sprudlande kick-in i kvällens program. Klangskönt och med en rejäl skjuts framåt spelades Presto-satsen livfullt och spirituellt. Alert styrning från dirigenten gav snabb dynamisk växling i orkestern och den slaviska dansen lämnade taktfasta avtryck.
Sarah Chang var solist i Max Bruchs Violinkonsert nr 1, den med det undersköna adagiot. Inledningsvis presenterade hon en stor, tung och rund ton med lugn andning och tyglat temperament. Hennes spel var levande och uttömmande. Ett gediget samspel med framförallt träblåset gav extra friskhet åt den första satsen.
Andra satsen fortsatte i samma glansfulla stil. Dock hade jag önskat att tonen slankats av emellanåt och inte klingat lika kraftfullt och muskulös konserten igenom. I de mest lyriska partier kunde det lätt bli forcerat då viljan att formulera de snabba löpningarna skedde på bekostnad av tonbildningen.
Den tredje satsen ville först inte sätta sig och skulle kunnat skena iväg. Den rapsodiskt fria tolkningen som på ett sätt gav liv och glans åt framförandet blev samtidigt ett hinder för stabiliteten. Orkestern styrde upp spelet med briljanta insatser och Sarah Cheng kunde tack vare detta fortsätta sitt friskt flödande och på sitt sätt fräscht otyglade spel.
Beethovens 6:e symfoni - kan det vara någonting att servera sin publik ännu en gång? Efter orkesterns framförande kan man bara tacka och ta emot för spelet var helt enkelt bra, ja riktigt bra till och med. Vi fick en okomplicerad tolkning; glad men inte glättig, noggrant spelad men utan onödiga utflykter. En snygg träblåsarstafett och ivrigt påhejande stråkar höjde temperaturen. Beethovens pastorala tankar har inte uttryckat bättre på länge.
Så jobbar vi med nyheter