Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Musik

Evenemangskonsert
Norrköpings Symfoniorkester
Solist: Barbara Hendricks, sopran
Dirigent: Lü Jia
Musik av Lidholm, R.Strauss, Tjajkovskij

Kultur och Nöje2002-10-12 00:00
ANNA SKÖLDH
Norrköpings Symfoniorkester åker till Kina med sin chefesdirigent Lü Jia och internationellt erkända sopranen Barbara Hendricks. Tänk vilken förmån att få lyssna till dem på hemmaplan. Lycka är att ha denna fantastiska orkester på cykelavstånd! Torsdagens konsert hade två motpoler i Tjajkovskijs 4:e symfoni och R. Strauss Vier letzte Lider. Samtidigt handlade det om en minsta gemensamma nämnare, nämligen gåtan om livet och döden uttryckt i musik.
Strauss fyra små skenbart enkla sånger sjöngs av Barabara Hendricks med en självklarhet som gjorde att både liv och död plötsligt blev lite mer begripligt. Hennes rösts styrka ligger i smidig intonation och märgfull klang som ibland är på väg att spåra ur men inte gör det. I stället slankar hon av på djupet när hon inte riktigt bottnar och kastar sig sedan med glansfullhet upp i det varma, ljuva och njutbara höga registret.
Med ett generöst vibrato som även det ibland är farligt nära gränsen, dock utan att ramla över, värms våra själar. Med ett chosefritt sätt att närma sig texten gör Hendricks sången angelägen och det fria flödet formligen sköljer över oss. Hon tänjer och drar, färgar och smiter åt. Orkestern svarar med flyt i både skärpa och karaktär. Det här kommer att låta bra i Kina!
Med Tjajkovskijs 4:e symfoni fick vi både klangprakt och hissnande djup i en sorts fritt fall. Lü Jia slog igång och så spelades de fyra satserna eldfängt som sig bör, dock var det en kontrollerad brasa även om det både slog gnistor och sprakade till. Den ljusa uppåtgående klangen betonades framför det tunga. Ett spetsat bleck spelade med fullt ös utan pardon.
Hela orkestern arbetade upp tät dramatik med dynamisk snabbhet och fräschör i ton och uttryck. Pizzicato-ostinatot i tredje satsen piggade upp med sin småputtriga karaktär och väl framme vid finalen blev svängradien minimal. Det var en laddad orkester som spelade elektrifierat, krävde sin plats och erövrade till sist både Tjajkovskij och hans 4:e symfoni.
Konserten inleddes med Lidholms Kontakion, ett stycke som har betecknats som ett symfoniskt requiem och det epitetet kan nog stämma. Eftersom kvällens övriga program var så omfattande och mångfacetterat kändes Lidholms stycke baktungt redan innan det spelats klart.
Visst hade vi snabba och smidiga rörelser hos ett välbalanserat träblås och visst slingrade sig stråkarna pockande och uppmanande, men stycket föll inte på plats förrän vi hörde trumpetens avlägset spelade tema. Dock - Lidholm hade helt enkelt inte behövts en kväll som denna när Strauss och Tjajkovskij hade så mycket att berätta.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje