Metallica - Bättre än någonsin
MetallicaStadion StockholmPublik: 31 000Betyg: * * * *
Metallica och dess anförare James hetfield imponerade på Folkbladets recensent. Foto: bertil Ericsson/Scanpix
Foto: Fotograf saknas!
Inget överraskar, inget serveras genom trumhinnorna med en aha-upplevelse.
Men inget är mer pålitligt. Inget är mer välsmort.
När metal-institutionen låter som på Stockholm Stadion är en hel musikvärld skyldig att tacka.
I den hårda musikens värld är det solklart vem som fortfarande är hårdast.
Metallica är inte ute efter att få nya vänner.
Metal-institutionen har som främsta mål att glädja sina äldre, mest hängivna bekantskaper.
Och själva sätta upp pekfingret mot omgivningen för en påminnelse - det som görs idag skapade vi.
Det är tydligt vad bandet vill när de längst in i skåpet drar fram "Disposable Heroes".
Alla fattar meningen med att damma av niominuters-manglet "Orion".
I varenda riff och taktbyte njuter Metallica av att vara - Metallica.
Få band - om något - har modet att ställa sig inför ett utsålt Stadion med samma setlista.
Lika få band drar på turné utan en ny platta som support i ryggen.
Metal-pionjärerna gör det av kärlek. Till en extrem musikstil, till sina hängivna fans.
Unikt
Det är någon ovanligt. Något unikt. Att musik byggs på så äkta känslor.
Där ligger storheten. Då behövs det inget nytt, inget chockerande.
Människorna på scenen är lika förälskade som de framför den.
James Hetfields röst har tagit viss stryk. Han ber om hjälp i "The memory remains". Och vilken hjälp han får.
Nanananana-allsången fyller Stadion långt efter att sista tonen gnisslat ut.
Sverige-publiken lyfter giget till en extra nivå.
Ljudet är magnifikt. Sommarkvällen perfektThrash-ångvälten "Whiplash" ska inte avlyssnas i ljummen kvällssol. Kicken blir starkare, mer intensiv i ett dunkelt Stockholm.
18 på nytt
När "The four horsemen" pumpas igång är jag 18 bast igen. Jag känner igen känslan när hårdrocks-medicinen är på väg att ta över.
Det finns inget sätt att värja sig på. Det är bara onödigt.
Snart flyter det ren, underbar metal i blodet som snabbt letar sig upp till skallen.
Det är omöjligt att stå still. Där och då inser jag igen: jag älskar att vara tung missbrukare.
Så jobbar vi med nyheter