Mer om Koestler ger smak på mer
David AnderssonTimmarna vid fönstretEn essä om Arthur KoestlerAtlantis
Arthur Koestler, från bokomslaget.
Foto: Fotograf saknas!
Det verkar inte ha hjälpt Andersson men är en bra devis.
Arthur Koestler föddes i Budapest 1905 och dog i London 1983.
Han växte upp i en välbärgad judisk familj under imperiet Österrike-Ungern. Han tänkte bli ingenjör med eldade upp tentamensboken innan examen och drog till Palestina, som hängiven sionist 1926. Arbetet på kibbutz varade inte länge.
Arthur återvände till Europa och hamnade i Berlin, där han skrev för några av de mest ansedda tidningarna och blev ett namn och la sig till med dyrbara vanor. Parallellt utvecklade dock Koestler ett alltmer hängivet intresse för marxismen, vilket konkurrerade med hans ställning som skribent. Nazismen växer också i styrka och Arthur tvingas lämna Berlin.
Han blir kommunistisk aktivist och medlem i partiet. 1932 börjar Koestler resa runt i Sovjetunionen och blir då mer och mer skeptisk. Han får många inflytelserika vänner bl a makarna Weissberg. Alex Weissberg anklagas för spioneri och för att planera ett attentat mot Stalin. Han döms till fängelse med hård regim. Eva Weissberg rannsakas och utvisas. Hon ger Koestler uppslaget till Natt klockan tolv på dagen, som kom ut 1940. Boken blev en sällan skådad vattendelare för eller mot den sovjetiska kommunismen. Den handlar om bolsjeviken Rubasjov, som grips och anklagas för en rad påhittade brott. Han utsätts för alla tänkbara förhörsmetoder. Han erkänner till slut och avrättas. Romanen arbetar med frågan om målen alltid helgar medlen.
Rubasjov diskuterar Dostojevskijs Raskolnikovs rånmord på pantlånerskan Aljona Ivanovna. Hade gumman mördats på partiets kommando, för att öka strejkkassorna då hade hans handlande varit riktigt, förklarar förhörsledare Ivanov.
Arthur Koestler skrev flera viktiga böcker, till klassikerna kan vi bl a räkna: Yogin och kommissarien, 1945, Pil i det blå, 1952, Den osynliga skriften,1954.
David Anderssons essä om Arthur Koestler är intressant på många sätt, speciellt det som handlar om kommunismen. Men den är för spretig och greppar om flera frågor som varit aktuella i debatten långt efter Koestler. Dessutom har författaren en tendens att upprepa samma fenomen - lätt retuscherat - senare i boken. När han skriver att bl a Radio free Europe vunnit de östeuropeiska staterna för ?de västerländska värdena? blir man tveksam. Demokrati är inget vaccin som kan injiceras. Det är en folkrörelse som varje land bygger själv.
Koestler är väl värd en renässans. Särskild angeläget skulle det vara att Natt klockan tolv på dagen äntligen ges ut i Ryssland, kanske med ett förklarande förord av Putin.
Så jobbar vi med nyheter